Trots att jag varit ganska pigg idag och fått en hel del gjort, så har det hela tiden känts lite tungt i hjärtat.
Önskar att denna dag går fort och att slakten…förlåt jakten som pågår just nu ute i våra skogar ska vara snabbt avklarad utan alltför många skadskjutningar, med svåra lidanden som följd.
Hör också på radion att det varit djurrättsaktivister i farten som åker omkring i skogarna och skjuter fyrverkerier i ett enligt mig otroligt naivt och dumdristigt försök att hindra jägarna från att skjuta varg.
Det gör också ont i hjärtat med tanke på hur mycket mer skada det gör än att fylla sitt syfte.
De vargar som är tilldelade kommer ändå att skjutas så låt det gå så fort och smärtfritt som möjligt istället. Denna handling kommer bara att leda till att fler djur, både tamdjur och vilda, blir uppskrämda och stressade.
Men som ni vet så har jag slutat att förvånas över folks tankar och handlingar och det här ger ju ett utmärkt tillfälle att känna efter om det är så? Och ja, allt kan hända så varför förvånas, fungerar nog till och med idag.
Till och med en vargvän som jag förstår att jakt kan vara nödvändig för att hålla stammen så frisk och fri från inavel som möjligt, men ändå så känns det sorgligt idag då jag vet att flockarna förlorar en del av sina medlemmar.
För dem är det kära familjemedlemmar, en son, en dotter, en mor, en far eller syskon som vuxit upp tillsammans och fostrats av de äldre, som plötsligt inte längre finns och hela hierarkin måste omfördelas igen.
Vet inte riktigt varför jag känner så starkt för dessa djur men någon speciell koppling har vi till varandra, kan fysiskt känna ångesten och paniken som råder i skogarna idag och det känns som om det sitter en klump i halsen som jag skulle vilja yla ut.
Kanske ska ta och gå ner i skogen ikväll till stället där jag hittade spåren tidigare i vintras, sätta mig där under den stora granen och yla..få ut sorgen och dela saknaden av förlorade familjemedlemmar tillsammans med mina fyrbenta ”bröder och systrar”:)
Britta
Jag lovar att du ska få en bild att rama in. Jag har ju inte helt klart med mina chefer att jag får åka men jag har svårt att tro något annat än att de ger mig tillåtelse till att följa. Det är så många andra som inte gör ett dyft mer än vad som står att de ska göra i sin tjänst men när det vankas resor eller något annat de tycker är kul då lyckas de allt slinka med. Så varför skulle inte jag nu få åka. Nä positivt tänkande var det. Tiden är i och för sig inte heller helt spikad det kan även bli maj men se det gör då ingenting.
Nu höll jag för ett ögonblick på att smittas av den svenska folksjukdomen, avundsjuka! Men jag kämpar emot just nu…grhmph….ijijajaj…puh! Nej, ska inte sjunka så lågt!!!!!!!!!!!!
Tar ett djupt andetag och säger istället!
Din lyckans ost!! Har själv sneglat på sidorna där man kan köpa upplevelser och den här vore nummer ett för mig om jag fick chansen.
Men får glädjas för din skull och sen får du lova att ta riktigt bra närbilder (för jag kan inte tänka mig annat än att kameran blir med;) och sen måste du lova att ägna en tanke på två sekunder åt mig när du får den där speciella kontakten (som man kan få med ett djur) när du har dem alldeles framför dig, (tror tyvärr att man blir tillsagd att undvika ögonkontakt med dem, annars är det ju just ögonen som framkallar den särskilda känslan) .
Vill förresten redan beställa en bild som jag kan rama in och ha på väggen någonstans, som jag kan vila ögonen på när jag behöver ladda energi.
Ojoj vad jag pladdrar på. Känns som om jag också har en bra anledning att se fram emot april nu
Britta
Jag kan bara hålla med dig i detta och vad djurskyddsaktivisterna tänker med kan man ju börja undra. Själv går jag och väntar på att april ska komma för som det ser ut kommer jag att åka ner till Kolmården då och få träffa dessa underbara djur. Ok att de är inne i en inhägnad men ändå.