lillasysterfix

Nytt år! Nya erfarenheter!Nya upplevelser! Nya läxor att lära!
Förhoppningsvis ljusnar det snart över den ganska tunga och vemodiga stämningen jag känt inombords av början på det nya året.
Inte för min egen skull, utan för en annan människas outtröttliga kamp, och  som aldrig tycks få något positiv tillbaka av det den bara ger, ger och ger!
Har ställt mig frågan tusentals gånger förut utan att få svar och kan inte låta bli att göra det igen.
Varför ska vissa prövas så hårt och ända till bristningsgränsen innan de får ”betalt” för sina ansträngningar, medan andra knappt behöver lyfta ett finger för att få det de vill ha?
Är det verkligen så att vi själva väljer hur hårt vi ska prövas under våra livstider här på jorden?
Har svårt att tro det när man ser ambitiösa och framåtsträvande människor som bara har en önskan om att få lyckas med det de drömmer om och vill nå målet utan att på något vis skada andra, hela tiden få fötterna avslagna gång på gång, på gång.

Känns skrämmande när det många gånger tycks som om att de som ”armbågar” sig fram för att nå sina egna mål utan att ta hänsyn till, eller bry sig om att de skadar andra i sin väg verkar vara dem som når sina mål först.
Är det verkligen regeln ”det man ger får man tillbaka” som gäller, eller sker det sällan under ett och samma liv?
Ska man behöva vänta till nästa liv innan ens goda handlingar ger något tillbaka? Och ska de som skadar andra inte behöva stå till svars för det förrän då?
Jag vill inte tro att det är så, eftersom det går helt emot den filosofi jag lever och vill leva efter.

Vi har alla våra mål och drömmar, och samma rätt att förverkliga dem men varför ska vägen dit se så otroligt olika ut för olika individer?
Känner mig så sorgsen inombords och önskar att jag kunde stoppa tiden, söka upp min vän, plocka ut hennes själ ur hennes uttröttade kropp, läka och hela den och ladda den med ny ren positiv energi, innan jag återlämnade den och lät allt det positiva sprida sig i hela hennes mänskliga kropp innan jag åter lät tiden ticka vidare.
Tyvärr så har jag inte den förmågan, men vill i alla fall tro att jag genom att ha henne i mina tankar och finnas som en vän som inte sviker, kanske på något vis  ger henne åtminstone en gnutta kraft att orka kämpa vidare.
Kan heller inte tro annat än att hennes slit måste ge något tillbaka till slut, annars rasar hela min tro på livet, universum och ja… allt det jag ser som meningen med att vara här, och vad finns det då för anledning att sträva vidare mot egna drömmar och mål?
Nej, det måste vända för henne  nu, och jag vill och tänker tro att det är just det som det här nya året kommer att bjuda på. Att det dyker upp lösningar och möjligheter som gör att livet glädjeämnen och lyckliga stunder överväger de tunga och svåra.

Så härmed utnämner jag 2011 som ett år av lycka för dem som utan själviskhet och egoism strävar mot sina mål. Ett år då allt faller på plats och positiv utdelning kommer till dem som verkligen förtjänar det.

♥Britta♥