Var känslan jag hade när väckarklockan ringde idag. Det är faktiskt sällan jag har svårt att gå upp på morgnarna eftersom jag är betydligt mer morgon än kvällsmänniska, men tidigt i morse måste någon ha smugit in och gett mig en bedövningsinjektion och inte nog med det lindat in mig i osynligt tuggummi som fortfarande sitter kvar som en seg hinna över hela kroppen.
Känns som om varenda rörelse går i slow motion och bara att inse att jag måste ta ut askan innan jag kunde börja elda idag kändes som ett så stort projekt så jag sköt fram det och åt frukost först istället.
Kan inte ens prata rent när den här förlamningen slagit till så det blev en ovanligt tyst morgon här i köket. Tonårssönerna har ju inget emot det eftersom de inte heller är särskilt pratsamma tidigt på morgonen, men sambon kan ha lite svårt att anpassa sig ibland och vill gärna prata på som vanligt. Jag svarar så gott jag kan eftersom han annars lätt kan tolka tystnad som att man är sur och grinig vilket faktiskt inte var fallet idag.
För honom finns det två lägen, glad eller sur. Att man kan vara trött på morgonen och därför inte har lust att käckt säga ”Men godmorgon älskling hur är det idag, har du sovit gott” osv kan han som den överaktiva människa han är ha lite svårt att förstå.
Morgnar som den här vill jag helst gå omkring i min egen ”bubbla” och liksom ladda energi för att orka dela med mig av mig själv åt andra senare.
Tror att det här tillståndet beror på att man blivit väckt just i en av de djupare sömnperioderna vilket gör att kropp och hjärna inte riktigt vill samarbeta.
Men nu har jag i alla fall fått igång eldningen i både vedspis och kamin så nu är det väl tvätta och klä på sig som gäller som nästa projekt. Orkade inte det heller i morse så det fick bli skjuts av äldste sonen i pyjamasbyxorna (dock under täckbyxorna så det syntes ju inte).
Förhoppningsvis vaknar jag när jag tar morgonkaffet (vid nio ungefär) för än så länge så känner jag mig bara trött och seg i huvudet trots att jag faktiskt varit vaken i tre timmar nu, inte likt mig kan jag säga.
????Vad skrev jag egentligen??morgonkaffet vid nio? Ja visst det brukar jag ta då men nu inser jag att klockan ju faktiskt är halv tio redan, ojoj, får nog bli en kaffekopp innan påklädning …eller så kanske jag borde somna om en stund….zzzzz…!
Britta