Inte direkt svårt heller men JOBBIGT!
Tvi tusan vilken benträning att sitta och försöka få upp ”gumpen” i jämn och fin takt, upp ner, upp ner, medan hästen glatt travar på, varv på varv, och utan några stigbyglar att trycka ifrån i.
Men nyttigt! Snacka om att förena nytta med nöje när det gäller barbackaridning, älskar det och skulle gärna (för benmusklernas skull om inte annat) göra det varenda lektion. Kanske ska tipsa Susanne om att starta en barbackagrupp;)
Kändes bra att rida idag trots att jag blev lite besviken när jag såg att jag skulle ha Kongur istället för Taktur som jag verkligen sett fram emot att prova barbacka. Dessutom gick det otroligt dåligt sist när jag hade Kongur och var rädd att det var frågan om någon kemi mellan oss som inte fick det att funka.
Men beslöt mig i alla fall för att gå in i lektionen med en positiv inställning och det funkade ( som vanligt).
Tänk om man alltid kunde komma ihåg att tänka positivt 
Kongur gick som den kung han är idag (Kongur=Kung), åtminstone efter att Susanne försiktigt lämnat över ridspöet. Kongur är smart och försöker först med taktiken ”Jaha, tänker du rida med spö, då ska jag bete mig som om jag brukar få massor med stryk med det, springa som en galning och kanske skutta till lite extra med bakdelen om du så mycket som vidrör mig med det”
Han låtsas alltså ett par varv på ridbanan att han är jätterädd för spöt antagligen för att se om ryttaren tycker att det känns läskigt att rida honom med spö bara för att han blir lite oberäknelig. Men om man bara är lugn och visar honom att han ska ta det lagom lugnt trots att spöet är med, och att man inte tänker använda det (vilket ändå inte behövs eftersom han automatiskt lägger in en högre växel) så funkar han hur bra som helst efter en stund.
Så det flöt till slut på riktigt bra idag och jag höll mig kvar på ryggen. Kongur har en underbar tölt när han väl värmt upp och att sitta barbacka och bara ”flyta” fram är helt underbart.
Tyvärr så lutar ridbanan litegrann vilket gör att det blir lite studsigt när det är nerförsbacke men mestadels kändes det bra.
Kom in i det där härliga sinnestillståndet en stund som nästan känns som meditation då tölten flöt på, regnet hade upphört, och månen kikade fram mellan träden bredvid ridbanan.
Allt var för ett ögonblick bara tyst och stilla och månljuset ger en nästan magisk känsla att rida i.
Längtade verkligen att få rida på de välkända vägarna hemma i byn en kväll som denna, och förhoppningsvis kan det bli verklighet någon dag.
Ja månen lyser som sagt ganska starkt nu och är väl på väg att bli onykter igen, med andra ord, dags för orolig sömn och heltokiga drömmar.
Men lite roligt är det också, och alltid lika spännande att se vad natten bjuder på för drömmar, och en sak är säker, det kan bli precis vad som helst.
Men nu börjar ögonlocken kännas tunga och jag tror jag gör som Findus och Selma redan gjort, som sover så sött här bredvid mig framför kaminen. En i fåtöljen och en på fotpallen.
Godnatt!
Britta