Ja idag är känslan verkligen en helt annan mot igår när jag vaknade…eller rättare sagt igår vaknade jag knappt överhuvudtaget, då den nattens usla sömn gjorde att jag gick omkring i något slags ”zombiestadie” hela dagen 
Gjorde faktiskt ett försök att somna till en stund på förmiddagen men precis när jag är på väg att somna in så …PANG….ramlar handväskan ner från sin plats där den då hade stått sedan frukosten ett par timmar tidigare ??
Håll med om att det är lite konstigt!?
Den höga smällen som blev kom sig av att spännet på axelremmen slog ner i det hårda trägolvet…(ifall ni undrar hur en mjuk handväska kan ge ifrån sig ett så högt PANG)…men det var verkligen en hög smäll och på ett vis är jag glad att jag var så pass djupt avslappnad då, för annars hade jag nog blivit räddare än jag blev.
Nu blev reaktionen mer …”okej, jag ger mig…jag ska inte försöka sova!” och så var det bara att ta sig upp från sängläget och ställa tillbaka handväskan igen!
Och det var nog bra att jag hoppade över middagsluren för det gör ju att chansen till att sova bättre nästa natt ökar.
Så jag höll mig vaken hela dagen, tog en dusch alldeles innan sänggång och dessutom en alvedon…och nej…jag är ingen tablettmissbrukare, men faktiskt så har jag märkt att just en alvedon innan jag lägger mig gör att jag somnar lättare.
Det var ett ”tips” jag snappade upp en gång när jag städade på ett äldreboende. Två ur personalen stod och diskuterade nattens sömn och en av dem sa då att hon tagit en alvedon innan hon lade sig och att hon då brukade somna så gott!
Är väl såklart inget att rekommendera om man har tendens till att fastna i beroende men själv tar jag bara till det då det känns absolut nödvändigt för att komma till ro, och så länge det inte blir en vana tror jag inte att det gör så stor skada heller.
Sen var känslan här på rummet en helt annan igårkväll och den där skräcken jag kände kvällen innan var borta. Kunde till och med ligga halvt utan täcke på kroppen när det blev som varmast. Så insomningen var inga problem och sen vaknade jag en gång vid två då jag gjorde ett toabesök, somnade om och vaknade vid tio över sex.
En helt okej natt alltså, med samma ”sovmönster” som hemma…för en HEL natt med oavbruten sömn sover jag så gott som aldrig!
Så idag är det en extra bra dag tack vare god sömn och att Sv kommer hit på eftermiddagen!!
Igår började ju den andra (mer koncentrerade) delen av behandlingen så nu har jag fått nya ”ritningar”på kroppen…
…det är streck som de använder för att ställa in apparaten exakt på de ställen som ska strålas.
…och en ny kod att checka in med.
Man anmäler sig vid en apparat varje dag där man knappar in personnr och en särskild kod och det här har väl också varit en liten ”milstolpe” för mig när jag suttit och studerat schemat för mina behandlingar.
Den nya koden som visar att nu är det början på de åtta sista strålningarna!
Så nu närmar det sig den ”glada gubben” jag gjort vid schemats slut!
Härligt!
En annan anledning till att det känns så bra och ”mysigt” idag är att jag bestämde mig för att hoppa över hotellfrukosten och äta min egen frukost här på rummet istället!
Och det kan nog låta konstigt för många…va?…hoppa över hotellfrukosten frivilligt…som är det bästa med att bo på hotell!!….
Och ja…visst är det gott och lyxigt att gå ner och bara plocka ihop det man vill ha men…är man introvert som jag så är det så otroligt mycket mer avslappnande att sitta här ensam på rummet…
…tillbakalutad i ”kuddhörnan” och äta medan man ser på nyhetsmorgon på tv:n.
Vardagslyx kan man kalla det!
Tycker att jag varit såpass ”duktig” ändå som ätit både frukost och lunch ensam bland en massa okända människor i snart tre veckor så idag kände jag mig förtjänt av en paus från ”socialiserandet”!
För hör man till gruppen introvert och HSP:are som människa så går det åt en otrolig massa energi när man vistas bland folk.
Vare sig man behöver sitta och prata och vara social eller inte!
Visst….lite mindre energi går det när man inte måste sitta och konversera också ,men bara det att sitta och vara på sin vakt och akta sig för att bli indragen i något ”socialt sammanhang” kräver också en hel del.
Låter nog väldigt tokigt och underligt för ”normala” människor men så är min och många andras verklighet.
Att vara högkänslig är ju något som på senare år möjligen blivit lite mer känt men ännu nog ses som lite ”udda” och underligt!
För i dagens samhälle är det ju att vara social, extrovert och utåtriktad som gäller!
Man ska gilla att umgås och man ska gilla att träffa nya människor och sitta och berätta om sitt liv för dem…osv!
Hör ju när jag sitter nere i restaurangen hur de andra patienterna umgås och pratar med varandra och visst har tankar som ” är det verkligen bara jag som vill vara för mig själv” kommit.
Enligt vad jag hört så är ca 30% av befolkningen introverta och ca 20% högkänsliga men nog undrar jag över det många gånger då jag tycker att jag ofta är den enda i ett sammanhang som undviker andra människor?
Men nu måste jag avsluta och röra lite på mig. Har faktiskt lite träningsvärk av yogan igår så om jag sitter här alltför länge kommer jag att stelna till totalt
Kanske ska ta kameran och ge mig iväg ut en sväng innan det är dags för lunch!?
Ha det gott…!
Britta