Taktur heter han, och namnet betyder ”rytmisk, taktfast” och ja det stämmer verkligen. Vilket steg och vilka kliv….bara skritten kändes som att sitta på en …hm?….får man säga elefant eller ses det som en förolämpning?
Jag ser det inte så eftersom elefanten enligt mig är ett otroligt imponerande djur, men jag tror att jämförelsen kan misstolkas så jag säger istället …som att sitta på en häst med ca två meter i mankhöjd istället för ….ja nu vet jag inte riktigt mankhöjden på honom men skulle tro att han är gott och väl över 1,45 i alla fall och det är väl en ganska stor Islänning.
Dessutom var han kraftig och….ja maffig helt enkelt och jag gillar ju sådana hästar.
Kändes ärofullt också att få prova honom eftersom han kom till gården i fredags och bara gick sin andra lektion, men snällare häst får man nog leta efter.
Lite lustigt var det också när Susanne och jag precis pratar om att han är så snäll så böjer hon sig plötsligt framåt och betraktar ett av hans bakben.
”Nämen titta, han har ju ett hjärta där”
Och visst var det så. Rödskäck som han är så har han ju fläckar av lite olika storlek här och där och på höger ben fanns en liten rödbrun fläck mitt i det vita, formad precis som ett litet hjärta.
”Ja men så har han ett stort hjärta också” Svarade jag och Susanne kunde bara instämma:)
Hon fotade hjärtat och jag skulle tro att hon nog skriver något om det på sin blogg.
Ja så nu har jag en ny favorit näst efter Draumur som också är en av de större och kraftigare hästarna på gården. Hoppas nu bara att Taktur trivs som ridskolehäst så att han får vara kvar några år.
Ser redan fram emot nästa gång då vi ska rida barbacka och det verkade som om jag skulle få prova honom då också. Ska bli härligt att sitta barbacka på den där breda stadiga ryggen!
Men nu ser jag att min tid är ute och det är dags att få några timmars sömn.
Hoppas att återkomma imorgon med lite mer skrivtid i beredskap.
Godnatt!!
Britta
Just det! Glömde nämna något om varför jag skrev blåögd i överskriften. Han har nämligen ett blått och ett brunt öga och ärligt talat så har jag haft lite svårt för det förut men när Taktur för en stund när vi var helt ensamma plötsligt tycktes titta rakt in i mina ögon med sitt blåa så fick jag en känsla som jag inte riktigt kan förklara, men positiv var den i alla fall 