Satt i ute i solstolen igårkväll och fick syn på den här lilla ensamma smörblomman som växte där mitt i gräsmattan trots att sonen klippt gräset dagen innan.
Visserligen så kör vi med en liten cylinderklippare, ni vet en sån där enkel utan motor som man skjuter framför sig, och många gånger så tar den inte lite längre strån, typ maskrosor eller grodbladsstjälkar, så helt otroligt var det väl inte att den klarat sig ….men ändå!
Det var så gulligt att den stod där och lyste med sin lilla gula blomma, och liksom triumferade över att den kom undan både de snurrande cylinderknivarna och sonens raska kliv (eller springsteg kan man nog kalla det) därefter.
Den överlevde och levde vidare helt enkelt!
Under senaste tiden har jag kommit att fundera lite extra över livet, vilket väl inte är så konstigt när man haft cancer så nära inpå sig. För trots att min prognos är så god och allt har gått helt otroligt bra så får man ett lite annat tankesätt när man klarat sig undan från något som hade kunnat vara dödligt.
Det blir en så stark påminnelse om hur snabbt allt kan ändras och hur sårbart livet är och i och med det så kommer också såklart lite djupare tankar om hur man egentligen vill leva den ”stund” man har här på jorden. För egentligen är ett människoliv inte mycket mer än ”en stund”….det inser man när man tänker på att man snart levt ett halvt liv och fortfarande tycker att det knappt börjat!
Vad tycker jag är mest värdefullt att lägga min tid på? Vad vill jag allra helst göra och hur mycket jobb vill jag lägga ned på allt? Vad är värt att sträva för och inte?
Jag närmar mig snart 50 och Sv 70 och en tanke som jag för tre månader sedan (innan cancerbeskedet) bara snuddat vid någon enstaka gång men helst inte velat tänka bara för att den mest gjort mig ledsen, har nu på senare tid kommit allt oftare och fått ett helt annat mottagande av mig.
Tanken på att lämna det här stora huset och gården som kräver en skötsel som jag faktiskt inte längre vet om jag har ork och lust med?
Oj, tänker en del nu…nu har det verkligen ”slagit runt”i huvudet på den där tanten som knappt skrivit om annat än hur underbart roligt hon tycker att det är med fysiskt arbete och slit med hus och gård.
Men den viljan finns fortfarande kvar…fast då ska arbetet vara mer överkomligt.
Eller se det såhär…..vad behöver jag egentligen för att få ”arbets, pyssel och fix” beroendet tillfredsställt?
Ja jag behöver egentligen inte en grusgång som är så stor att rensa och hålla efter så att det måste ta en hel sommar…!
Inte heller en massa stora uthusutrymmen som dels bara samlar på sig en saker (och skrot) och dels står och skriker efter ett underhåll jag/vi förmodligen aldrig kommer att ta oss för med pga att bostadshuset redan kräver en massa jobb som såklart måste komma före!
En låång lång och ganska bred syrénhäck som såklart måste hållas efter för att inte börja hänga över vägen till slut.
Och så huset såklart…som alla som har hus (särskilt gamla trähus) vet vad det kräver ifråga om underhåll. Måla klarar vi nog av själva…förutom allra högst upp då vi båda är höjdrädda…jag lite mindre än Sv men tanken på att stå och måla högst uppe i nock lockar mig inte precis….! Snickring i form av finsnickring invändigt är något som Sv klarar av och gillar att pyssla och klura med, men när det kommer till större jobb som tak och fasad osv måste vi leja någon mer van och kunnig och då handlar det också om en väldans massa mer pengar.
Sen är ju huset också egentligen onödigt stort för två personer med sina fyra rum + vardagsrum och kök. Tvivlar inte på att vi (när äldste sonen flyttat) skulle kunna fylla och använda alla rum till något eftersom vi har en hel del både prylar och möbler men….det är fortfarande också ytor som måste städas och underhållas. Fönster som måste tvättas osv.
Visst älskar jag att städa och hålla fint men…när tiden och orken inte räcker till och när det finns annat man kanske ännu hellre skulle vilja göra så blir det ju ändå mest något som bara ”ligger över en” och gör sig påmint med jämna mellanrum.
Det här låter nog ganska ”hårt och kallt” och teoretiskt kalkylerande men egentligen är det inte så enkelt och ”glasklart” för jag känner ju också en stor kärlek till både hus och gård.
MEN …det är just där jag börjat ”släppa lite” , inte i form av att älska gården…nej men kanske just på grund av det så har jag börjat tänka att ”det vore bättre om någon som är mer lämpad kunde få ta hand om det”!
Någon som har bättre ekonomi, en längre framtid framför sig och en massa ork och energi över till just det jobb som krävs!
Visst har jag fortfarande många dagar med energi och ork men nog börjar det kännas mer och mer efter att jag haft den där ”arbetsdagen”! Och det kan ju kännas bra så länge man vet att man gjort något fint och bra för sig själv och gården man älskar men….det betyder också att man sen inte har mycket varken tid eller ork över till annat som kanske ändå börjar kännas lite mer viktigt!
Och hela den processen inombords satte igång i och med cancerbeskedet. Och vem vet? Det kanske till och med var det som var meningen med det?
Att jag verkligen skulle ”vakna” och inse att vi aldrig kommer att få någon riktig ro och äkta livsglädje tillsammans så länge vi har allt det här att sköta om vid sidan av annat vi också vill göra. Och sen är det också så att intresset för att lägga ner så mycket tid och jobb på en bostad är (eller var kan jag nog säga) mycket större hos mig än hos Sv vilket är helt förståeligt, med tanke på åldersskillnaden.
Så sakta men säkert har tanken på ett enklare boende börjat gro o mig, så till den milda grad att jag till och med tänkt tanken.
”Vad behöver man egentligen ha i sin bostad?”
Ett kök där man kan laga mat, en toalett, en dusch, tvättmaskin. En säng, en plats för soffan och tvn. Ett skrivbord till min dator, symaskin och pysslet. Och ett skrivbord till Sv och hans dator och flugbinderi.
Utomhus behöver jag plats för lite odlingar men inte någon ”milsvid” gräsmatta som ska skötas och andra större ytor som måste trimmas.
Helt enkelt en lagom stor (liten) trädgård! 
Och vad vill jag sen ägna min tid åt då? Tiden som jag idag lägger ner på att få hus och gård att ”gå runt” och inte se alltför försummat ut?
Ja, skriva till exempel, dåliga, smöriga noveller att skicka in till veckotidningar kanske …eller vara med i någon tävling bara ”för skojs skull” och se om man har någon chans!
Läsa ….både romaner, fakta och böcker om natur och trädgård!
Vara ute i naturen och studera växter. Lära mig använda dem kanske både medicinskt och till matlagning!
Och andra naturupplevelser med Line och Sv….
Fota såklart….
…under alla årstider!
Pyssla!
Vandra!
Plocka alla slags bär och spara inför vintern!
Eller bara njuta av direkt från busken såklart
Äta nyttigare mat, gärna mycket egenodlat …!
Göra semesterresor inom Sverige och se nya platser!
Studera och lära mig mer om olika sten och mineralarter…!
Motionera och hålla kroppen i form, både genom konditionsträning…
…och yoga och avslappning!
Ja helt enkelt rikta in sig lite mer på att vårda kropp och själ! Leva lite enklare…kanske billigare, rensa och göra sig av med sånt man faktiskt inte behöver, utan bara kräver en massa utrymme. Se till så att man OM man hastigt skulle gå bort inte lämnar en miljard prylar åt andra att ta hand om!
Att se till att både överleva och leva vidare så länge man finns kvar här, precis som den lilla smörblomman ute på gräsmattan!
Britta