Har så svårt att komma i säng nu på kvällarna. Klockan kan bli både tio och halv elva…..rena nattsuddet för en sån som mig, som brukar somna runt nio på vardagarna.
Såklart är det ljuset och att det inte ringer någon väckarklocka vid halv fem som gör det men…
…sen är det ju också för att det är så förbaskat vackert ute nu på kvällarna…! Och igår när jag kastade ut en blick i trädgården från köksfönstret insåg jag att jag bara måste gå ut och fota rosen som blommar nu ….
…har ingen aning om vilken sort det är eller vad den heter men skulle tro att det är någon riktigt gammal som funnits här på gården i många år.
Blomningstiden är jättekort och varje blomma varar bara någon dag innan kronbladen börjar falla.
Och just därför kände jag att nu måste jag passa på i kvällssolens sken!
Ska försöka forska lite i vilken sort det kan vara?Har aldrig lagt någon större energi på det, kanske just för att blomningen är så kort så att man knappt hinner njuta av den innan den är borta igen.
Men den förtjänar lite uppmärksamhet tycker jag med tanke på att den faktiskt funnits på gården betydligt längre än jag gjort 
….jag kom hit -96 och den kanske planterades -36?…-56? eller -76?…!!! Vet som sagt inte men skulle inte förvåna mig om den är minst 50 år alla fall.
Dessutom har den överlevt en flytt av den som jag gjorde för många år sedan och bara det är ju värt att få lite extra uppmärksamhet för.
När jag flyttade hit växte den faktiskt här inne i hörnan framför elskåpet. Precis där jag försöker få till en uteplats nu. Det var inte så praktiskt att ha en stickig rosenbuske där och förresten så hade den ändå inte kunnat vara kvar när det kommunala vattnet och avloppet grävdes in.
Nu är det några dagar sen jag jobbade här ute men har i alla fall lyckats få bort all grästorv . Riddarsporrarna är dock tyvärr inte flyttade än men har åtminstone kommit på vart de kan få bo i alla fall tillfälligt .
Sen stötte jag på ett litet problem alldeles innan jag skulle avsluta senast då jag plötsligt fick syn på den gröna plastremsan som ska visa vart fiberkabeln ligger.
Ska ju få fiber här till hösten och under den upp och nervända krukan ligger kabeln ihopvirad. Trodde väl dock aldrig att den skulle ligga så ytligt så att man skulle riskera komma åt den med ett knappt spadtag?
Ja inte själva kabeln då som ju ligger i ett orangefärgat ”hölje” men den gröna plastremsan lyckades jag sätta spaden i i alla fall.
Först kände jag bara ….NEJ….inte det nu också….har jag förstört fiberkabeln nu när jag äntligen lyckats komma igång med något roligt och efterlängtat?
Trött, svettig och lite ont i kroppen hade jag och energin hade börjat sina och så händer det här.
Visste nämligen inte att den gröna plasten bara låg som en säkerhet för att visa att kabeln går under den så gissa om lättnaden blev stor när Sv talade om att det var så .
Sen blev det en fisketur till Hälsingland dagen efter och nästa dag (igår) vaknade jag med ett nytt litet anfall av Meniéere (yrsel med illamående) så då var det bara att ligga i soffan och ta det lugnt halva dagen och tanken på att sätta igång med något grävningsarbete var ganska långt borta
Skulle tro att det var båtåkandet som startade anfallet den här gången? Det blåste på sjön när vi var där och eftersom det har med vätskenivån eller trycket eller vad man ska säga?…inne i balansorganet/örat att göra så var det nog inte så konstigt?
Har dock aldrig haft två anfall så tätt då jag hade ett liknande fast lite värre dagen innan midsommarafton, och hoppas verkligen inte att det har något med medicinen jag ska ta i fem år framåt nu att göra?
Väljer dock att tro att det den här gången berodde på den ”guppiga” båtturen i kombination med att det såklart varit extra mycket tankar i huvudet nu en tid med cancer, behandling osv? Går ju och väntar på en tid för strålning och även det kräver ju en del funderingar på hur vi ska göra med boende osv!
Har ingen lust att sitta och åka fram och tillbaka till Gävle dagligen i flera veckor …eller rättare sagt…VET att det inte skulle funka för mig då det blir alldeles ”för mycket” för mig att tänka på och att jag då definitivt kommer att få fler anfall.
Nåja….allt löser sig till slut men tyvärr så är man lite för mycket av den ”tänkande typen” som gärna vill planera och ha en klar strategi för allt innan det är dags. Vill liksom hinna göra mig beredd inombords på nya saker och det är extra svårt nu när vi inte ens vet datumet för starten av strålningen än.
Det vi vet just nu är att jag inom 27 dagar räknat från den 18 de juni kommer att få en tid för det första besöket och först då får man reda på när behandlingen ska ske så…ja?…det är lite att ”fundra på” (som vi säger här i Rättvik) för en som redan ”fundrar” onödigt mycket över livet!
Men men…nog surrat om det nu!
Avslutar med en bild på två älsklingar som satt så snällt och väntade på att få gå in medan jag var ute och fotade rosen
Tror att de tyckte att det var dags att ”göra kväller” för längesen!
Britta