Har varit lite dåligt med skrivande nu på ett tag. Men det är också lite typiskt för mig och hur jag fungerar. I min tankevärld tror och tänker jag alltid att jag ska göra ett litet inlägg så gott som dagligen, men att få ut det i praktiken…att verkligen ta sig för med det …..det är en helt ”annan femma”!
På ett sätt kan man faktiskt säga att jag lever mer inne i min tankevärld än ute i den faktiska verkligheten och så har det alltid varit och i det stora hela så är jag ju också nöjd med det.
Det här med att inte riktigt orka ända fram med allt som jag skulle önska, har nog en hel del med min högkänslighet att göra.
För mig går den mesta energin åt bara av att klara av en helt vanlig arbetsdag så när jag väl är hemma och kan slappna av efter några sociala och fysiskt ansträngande timmar finns det tyvärr inte så mycket mer att hämta ut ur ”energibanken”! :)
Men….fantasivärlden och tankevärlden finns ju fortfarande kvar och den kan man nog säga jobbar alltid för högtryck. Den klurar alltid på planer, drömmar och fantasier om vad jag vill göra, och när jag mår som bäst och känner mig ”på topp” tror jag också alltid att jag kommer att klara av att genomföra allt.
Men faktisk så har jag nog nu på senare tid börjat inse min begränsning och så smått börjat acceptera att jag inte ska räkna med att få allt det där teoretiska jag ”fixat” i huvudet gjort rent praktiskt också.
Visserligen är det lite skillnad på orken nu efter att jag gick ner från heltid till deltid men alldeles riktigt ända ”in i mål” är det sällan jag kommer med alla mina planer 
Men ändå måste jag ärligt säga att om jag skulle få chansen att leva om mitt liv och få möjligheten att välja bort högkänsligheten så skulle jag ändå inte göra det tror jag. Då skulle jag ju till ex kanske inte uppskatta alla de små sakerna i livet som jag dagligen lägger märke till nu. Bara en sån sak som bilden överst visar. Känslan man får när man kommer in i köket på morgonen och möts av solskenet som speglar sig mot bordsytan.
Sånt är jag verkligen glad över att min hjärna uppfattar. För även om alla dessa hundratals intryck jag plockar upp dagligen gör att jag blir alldeles utmattad till kvällen så skulle jag inte vilja leva utan dem eftersom de ju på ett sätt också ger så mycket.
Och det här var vad jag möttes av när jag tittade ut genom köksfönstret….snacka om att ge en massa energi tillbaka! Är det inte underbart att kunna känna att livet är just underbart bara av att få mötas av det här på morgonen?
Och inte nog med det….utanför det andra köksfönstret var det något annat..minst lika energigivande som pågick….nämligen ett besök av den söta lilla ekorren som kommer och hämtar lite nötter från fågelbordet då och då. Känns bra att tänka att den kanske klarat livhanken den här vintern just för att jag valt att mata fåglarna. :)
Britta