Vilket helt otroligt väder vi fick. På höstvandringen som kändes som ett fint avslut på sommaren 2017.
Och vilken otroligt fin natur vi har här i Sverige egentligen! Och vilka vandringsleder!
Visserligen lite dåligt underhållna och uppmärkta på vissa sträckor men…det är väl som vanligt ekonomin som stoppar? Hur som helst så var den här delen av leden helt okej , sånär som på ett ställe då vi var lite ”vilse” ett tag innan vi hittade ut på ”rätt spår” igen.
Det som är så spännande med sträckor man aldrig gått förut är att man aldrig vet vad som väntar efter vägen. Och det här var verkligen ett oväntat ”inslag” efter vägen. En liten nedbrunnen stuga med alla rester kvar. Murstocken, en kaffepanna, en tvättbalja…nedsmälta fönsterglas och ….
…låset till dörren! Undrar just hur längesen det var stugan byggdes? Och vilken betydelse den haft genom tiderna?
Sen fortsatte vi genom alla de olika terränger och miljöer som våra svenska skogar bjuder på.
Som riktigt gamla urskogar med gigantiska granar och mjuk mossa .
Tvingade syrran att visa en ”trädkram” på bild 
sen tog jag naturligtvis en själv också innan vi gick vidare. Och jäklars vilken energi det finns i dessa stora gamla träd. Man blir alldeles pigg och glad och känner sig så ”stärkt” efter att ha omfamnat en så klok gammal jätte :) bra sätt att tanka lite gratis energi på vandringen.
Hittade fler ”spår” efter människors liv och leverne också. Som det här i form av en gammal stenmur. Tänk om man ändå kunde se hur det såg ut när den stod där nybyggd !?
På vissa ställen kunde man nästan känna och se hur småfolket rusade omkring och plötsligt så låg det ett förstenat troll där i blåbärsriset ( för visst ser ni ansiktet på det?)
Sägs väl att troll blir förstenade av solsken…och oturligt nog så var just det här trollet ute och gick när solen överraskade?
Skönt ändå att vara människa så att man i lugn och ro kunde vandra vidare i solskenet.
Över kalhyggen…..
…uppför branta stigningar…
…och genom fler täta trollskogar dit solen inte nådde. Kanske stod de där gömda mellan träden och kikade på oss? :)
Naturligtvis gjorde vi stopp för att äta lite också …och vilken plats vi hittade, med en fantastisk utsikt över bergen omkring…tyvärr så missade jag att ta en bättre bild men skulle tro att sonen har någon jag kan få låna
Lycklig skogsvandrarvovve….det här är verkligen liiiivet för henne!
Så småningom kom vi fram till Tinbodarna…en av de många fäbodar i Sverige som fortfarande ”brukas” av människor…även om det sällan finns några djurhållare kvar så får stugorna åtminstone fortsätta som sommarstugor.
Här fick Line stå ut med att vara koppelhund ett tag då det ju kunde finnas folk i stugorna med tanke på att älgjakten precis avslutats.
Det märktes att det regnat en hel del på sistone då det var väldigt blött på många ställen.
Och den här rännilen verkade vara något tillfälligt som ”brutit” fram då det såg ut att vara enbart mossa och gräs som botten.
Och ”magin” i naturen fortsatte med ett häftigt och såklart ovanligt ”krussidullträd”!
Och stenar av lika ovanlig sort!
Som sagt så varierade naturen mellan allt från platta myrar till delar med en massa stora stenbumlingar…och om inte det här är ett populärt ide i vinter så vet inte jag???
Det låg inklämt mellan dessa enorma stenblock och måste ju vara det perfekta vintervistet för en sömnig björn
Ja det var allt jag hade att visa från ”promenaden” och avslutar med en bild på en ”pausande” liten vovve.
Nu är det söndagkväll och imorgon börjar en ny vecka…och nu är det lövkrattning som står högst på listan när det gäller sysslor härhemma
Och inte mig emot….!!! 
Ha det gott!
Britta