lillasysterfix

Eller tog jag bara cykeln upp till  Söderås ? Ca 2 km???
Ja inte vet jag och jag tror att jag fortfarande befinner mig i ett slags chocktillstånd!
Kan det vara möjligt att något liknande händer och sker 5min cykelväg ifrån mig?
Människorna, hästar ja hela atmosfären är fylld av framåtanda, positiv energi……grhm.. orden liksom fastnar i munnen på mig, vet inte hur jag ska uttrycka det för att det ska komma till sin rätt.
Utvecklingsmöjligheter! Potential! Affärsidéer! Och inte nog med det, man behöver inte heller bli sedd som en utomjording om man pratar om auror och tidigare liv.
Inte en gnällig, negativ, nedlåtande och olycksbringande svensk så långt ögat, eller ska vi säga örat, nådde.
En glad granne som sköter vattenpåfyllningen! Helt frivilligt och uppenbarligen med glädje!
Jag såg när han kom genom buskagen på andra sidan vägen och första intrycket var, jaha nu kommer det ett fyllo också! Men nej, det var bara grannen Rolf som skulle fylla på vatten i hagen, pratandes med sig själv (bara det ses ju som osvenskt och underligt av vissa) medan han drog en slang över vägen från sitt hus.
Dessutom fick jag höra att hans fru diskar ur vattenbaljorna med jämna mellanrum! Tror jag svimmar!

Trodde bara att det var i medelhavsländerna man bemötte varandra på det viset. Men nu var vi faktiskt i Söderås, tro´t eller ej.
Stallet som Mia fått möjlighet att göra i ordning och inreda kommer att bli hur mysigt som helst och innanför de väggarna cirkulerade bara lugn, ren energi och, ja helt enkelt andlig atmosfär.För att inte tala om höskullen! En sån där riktig gammal hederlig höskulle med högt i tak och riktiga balkar, rena meditationslokalen!  Inte så konstigt när Mia är inblandad utan att ha några ”Igelkottar” (negativa missunnsamma människor) omkring sig.
Det finns bara möjligheter i den byggnaden om man väljer att se dem. Hoppas, hoppas nu att alla Igelkottar håller sig på avstånd och icke gör sig besvär om att förorena luften.
Förresten så har de inte en chans mot de energier som redan finns där och det eventuellt negativa kommer att följa dem ut genom dörren när de går, som att slå vatten på en gås ungefär.
Jag känner verkligen att jag vill vara en del av det här och hjälpa till efter bästa förmåga. Kanske slutar med att min sambo slipper bygga något stall härhemma om jag får det behovet uppfyllt där uppe på höjden i Söderås
Ingen skulle väl bli gladare än han ( som för övrigt har en tendens att vara lite Igelkott och bara se arbete och kostnader i såna här projekt).

Detta kan bli hur stort som helst. Ett slags rehab för vilsna utbrända hästägare och hästar kanske. Relaxweekends med djurkommunikation, meditation och en massa andlighet. Hästar är ju verkligen djur som är som gjorda för detta!
Som sagt så vet man aldrig vart det här slutar och med Mia bakom som inte bryr sig om några eventuella hinder så kan det bara bli hur bra som helst.

Sen har vi Erika och Anders också! Ett ungt par som valt att satsa på stallbygge innan husbygge, och inte något litet stall heller. Kommer inte ihåg hur många boxar men ca sex stycken tror jag, plus sadelkammare, spolspilta, höskulle, gödselplatta med praktiskt hantering av bortforsling och sist men inte minst, en egen paddock (ridbana).
Och allt detta granne med Mias stall och på en plats som känns underligt och overkligt magisk och lugn.
Med lövskog omkring sig genomsyras hela området av naturens renande energi.
Hur var det Erika uttryckte sig? Söderås kommer att bli ridningen och hästarnas Mecka!
Ja, inget tvivel om det ! Verkar som om den yngre generationen börjar inse att det faktiskt finns möjligheter i livet också och att man får och kan göra det man verkligen vill utan att behöva skämmas för det.  Härligt!

Och mitt i hela den här upplevelsen fick jag dessutom träffa en ny människa som jag kände direkt att jag fungerade ihop med.  Har träffat henne lite flyktigt där jag går och tar ridlektioner och förstått att vi nog är ganska likasinnade.
Lugn, jordnära och med samma ”stora” behov av att befinna sig i folkmängder som jag. Dvs knappt något sådant behov.
Ödmjuk och stor djurvän också naturligtvis.
Hon var beredd att flytta till Söderås imorgon om hon bara hittade någonstans att bo. Kan förstå det eftersom hon verkligen ”platsar” i Mias ”team”

Ja det finns hur mycket som helst att skriva om när det gäller det här och mina tankar och fantasin går på högvarv nu när jag ser på framtiden.
Och som om det inte räckte med det så har jag på senaste tiden fått tecken på att min egen andliga sida håller på att börja vakna och utvecklas. En mycket medial man (som tyvärr dog i cancer vid 40 års ålder) sa till mig en gång att jag skulle komma att få igång mitt sjätte sinne när pojkarna blivit stora och det inte var så mycket omkring mig längre, och han måste jag lita på eftersom han även förutsade vad som skulle komma att utspela sig i det gamla kalkbrottet (numera Dalhalla) många år innan ide´n till det ens var född.
Dels har jag förstått att jag börjat fånga upp andras tankar och känslor och häromdagen lyckades jag hitta min systers bortsprungna kattunge genom att koppla bort tankarna och få en bild till mig som visade på insidan av deras garage.
Gick dit och vet inte vem som blev mest förvånad, jag eller kattungen som låg där rakt framför mig och sov på en gammal kontorsstol i väntan på att bli utsläppt, (efter ca  5 timmar).
Det intressanta är att när jag tänkt på det i efterhand så var det garaget ur den synvinkel han måste ha sett det där han låg eftersom bilden visade på porten och hyllan bredvid inifrån.
Men vi får se vad som händer. Det kan ha varit en tillfällighet men jag börjar faktiskt tappa tron på tillfälligheter efter den senaste tidens alla händelser. Men det är en annan historia;) Allt kan man inte berätta

Britta