lillasysterfix

Jobbade heldag igår med rumsstäd på ett äldreboende och vaknade idag med sådär förbenat ont i armen. Eller ja…det sitter inte bara i armen när det blir som värst utan i hela skulderbladet och nedåt revbenen vilket gör att det liksom strålar och molar ut i armen.

Det är just det här som har fått mig att vara tveksam till skidåkning och att klara av någon längre sträcka, och just det här som dykt upp i tankarna lite då och då sedan vi bestämde oss för att anmäla till stafetten.
Har flera gånger under året tänkt att ” Tänk om jag får jobb med rumsstäd när jag behöver träna till stafetten, hur ska jag fixa det då?”
Nu var det visserligen bara en dag och förhoppningsvis…(vet att det är förbjudet att tänka så)….så blir det inte mer av den typen av städ för mig under nästa vecka. Vikariatet jag går på, på onsdag är  på en skola och det är helt annan städning. Inte alls lika ensidigt och ”tungmoppat”! 

Idag har vi först ett 17 års kalas att gå på och sen hade vi tänkt oss lite skidåkning på sjön Brossen men just nu känner jag mig inte lika entusiastisk?
Kanske blir att jag bara promenerar med Line istället? Är ju så nära nu med mindre än vecka kvar till stafetten så någon märkbar ökning av konditionen hinner jag ändå inte få till vare sig jag tränar eller inte. Kanske bättre att låta kroppen återhämta sig? Frustrerande det här när jobbet, (som man måste ha för att få ihop till brödfödan) gör att man måste begränsa det roliga man vill göra när man är ledig.  

Men nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen är det äntligen dags för mina små livsbladsplantor att få lite mer utrymme åt ”fötterna”! Var ute i ett av våra uthus och hittade den här fina lilla keramikkrukan. Så ibland är det faktiskt bra att ha uthus som är så fulla med ja vad ska jag använda för ord tro? ”Rappel?” …eller det kanske är ett rättviksmålsord? ”bös”?, ”skrammel” ? ”prylar”? …ja ni fattar…så att man inte vet vad man har. Det är lite som att gå på loppis faktiskt när man kommer ut där.
Och roligt är det också när man hittar så perfekt passande saker som den här lilla krukan. Inte för stor och inte för liten för plantorna att ta lite ny ”växtfart” i. För nog kan väl vem som helst se att de vuxit till sig sedan den första bilden jag tog på dem?

Då för lite drygt en månad sen kändes ljuslyktan som en alldeles lagom bostad åt dem. Hoppas nu att de gillar sin nya ”lya”…men det tror jag nog. Med lite ny jord och ännu mera dagsljus så blir det nog full fart på tillväxten….ja?…..om ”mamma” nu kommer ihåg att sköta om dem vill säga?

Britta