En vecka sen sist nu igen. En vecka som gått så otroligt fort, precis som de tidigare två veckorna. Har nu avklarat de tre veckorna av vikariatet som innebar att man börjar 5:30 på morgonen. Vet inte om det var det som gav känslan av att tiden gick extra fort men det gjorde den.
Dagarna bara flög iväg och jobbet flöt på i ett lagom tempo.
Hade ett bra schema som var generöst med tid på varje ställe (åkte runt på tre till fyra platser per dag) så det var heller inte så att jag stressade mig genom dagarna.
Varje morgon började med ett tvåtimmarspass på ett dagis tillsammans med en kollega och sen var jag ensam resten av dagen.
Med andra ord helt perfekt för mig. Alldeles lagom med socialt umgänge :)
Men det som jag egentligen skulle skriva om idag med tanke på rubriken är att jag också under de här tre veckorna haft en ”dialog” med chefen på städ vilken började med ett samtal som lät ungefär såhär!
”Hej Britta…jo jag skulle vilja höra med dig hur du tänker om framtiden…!”
Varpå jag svarade!
”Jaadu…det beror nog lite på hur du tänker om den!”
Och i och med det samtalet så var ”tankemaskineriet” igång. :)
Så efter en hel del funderingar, överväganden och ett par samtal oss emellan så har jag nu tagit beslutet att släppa min anställning på kyrkogården och gå över till städ åt kommunen istället.
Och i och med det här steget och beslutet kommer jag hädanefter att få, som rubriken säger ”mer tid att leva”.
Förklaringen på det är enkel. Jag kommer nämligen inte att jobba heltid längre och det känns så himla rätt och skönt så det nästan pirrar i kroppen när jag tänker på det.
Är så fruktansvärt trött på att alltid vara så trött pga jobbet. Att nästan aldrig ha någon ork kvar när man kommer hem. Att inte orka komma längre än till tanken på att göra allt man skulle vilja göra här i livet bara för att man håller på att slita livet ur sig för ett arbete.
Ett arbete som visserligen ger pengar men????
Är det verkligen meningen med livet det??? Att tjäna pengar som man ändå inte har någon större glädje av den största delen av tiden, just för att man så sällan känner att man orkar annat än sköta jobbet? Nu låter det som om jag skulle vara van att tjäna ”storkovan” :) men det förstår nog vem som helst att det inte är det det handlar om som dels kyrkogårdsanställd på sommaren och timvikarie på städ på vintern.
Nej men visst har heltidsjobbet gett en ekonomi som klarat sig bra och till och med gett möjlighet att spara undan en del per månad.
Men…då kan man ju se det såhär också!
Jag jobbar heltid så gott som hela sommaren från maj till och med oktober, med ett ganska tungt jobb som gör att hela perioden blir lite som att gå i en enda lång trötthetsdimma. Sommaren rusar förbi och det är nästan bara i fantasins värld som man upplever det där man skulle vilja uppleva under en svensk sommar.
Visst gör heltidsjobbet att jag kan spara undan pengar också men till vad? Jo…till att ha en buffert att ta av när vinterperioden med stämpling och timvik på städ kommer.
Så varför då inte istället ta en tjänst på 75% på städ året om och få in lagom med pengar för att överleva. För nu är det ju så att vi inte hör till dem som strävar efter att ha gott om pengar för att kunna köpa de senaste prylarna, nya bilar och telefonmodeller. Nya kläder flera gånger i månaden mm mm.
Så nu får det vara slut med denna ständiga strävan som näst intill tar livslusten ur en och byta ut pengar mot tid istället…tid som är såå mycket mer värt.
Tid att umgås mer med människan jag älskar och vill uppleva saker tillsammans med så länge som möjligt för det är ju trots allt 20 års åldersskillnad så någon tid som ”pigga pensionärer” tillsammans kommer vi aldrig att få.
Och det allra bästa med beslutet är att nästa sommar kommer jag att kunna ha ca 7 veckors ledigt pga att jag i augusti hoppar på en sk uppehållstjänst. Visst…detta gör att det blir ännu mindre pengar i plånboken per månad men…inte är det väl själva sedlarna vi äter eller?
Vi kommer att överleva ändå och har inga problem med att dra ner på kostnader till förmån för livskvalitén.
Fram tills augusti jobbar jag som vikarie på 75% och kommer att unna mig åtminstone två veckors ledigt denna sommar även om jag inte tjänat in någon ledighet än.
Vet ännu inte när denna ledighet infaller men …om jag jämför att jobba 75% på städ med att jobba 100% på kyrkogården så blir det ju ändå lite som att ha semester hela sommaren.
Visst kommer jag att få reaktioner på detta som typ. ”Men oj..hur ska ni klara er?” och ”Tänk på pensionen…hur ska du kunna överleva på den!”
Osv…!!
Men då måste jag ställa frågan tillbaka!
Är det verkligen meningen att man ska slita livet ur sig bara för att man måste gå och tänka på framtiden? En framtid som kanske inte kommer överhuvudtaget?
Nej tack…då föredrar jag faktiskt att leva medans jag lever istället hur ”osvenskt” det än är att tänka så. Sen har jag också övertygelsen att allt ordnar sig när den tiden kommer.
För ibland måste man våga se livet med lite ”nya ögon” och ta sig ur mönster som gör att man bara går på ”halvfart” dag efter dag tills hela livet bara ”runnit ifrån en”!
Ibland är det dags att inse att det man egentligen behöver …
är tid att leva!!!!!