Kom på det ordet idag…krogallergi…och kände bara att det var precis rätt diagnos… :)…det är precis det jag lider av trots att ordet eller begreppet väl inte finns än? Men ….det är bara att konstatera…jag är överkänslig mot krogbesök!
Jag klarar helt enkelt inte av det. Orkar inte befinna mig i en miljö med massor av människor som ”vimlar omkring”, hög musik och då och då doften …eller rättare sagt stanken av parfym som slår emot en som en intensiv, kvalmig vägg.
Så nu har jag bestämt mig…nu ska jag sluta att säga ja och gå med på att följa med ut på den typen av platser bara för att inte göra andra besvikna eller för att de ska tycka att jag är så omåttligt tråkig.
För det är nog bara att konstatera att ska jag vara mig själv och lyssna på min kropp och mitt innersta så är jag kanske en omåttligt tråkig person…och då får det vara så! Jag varken kan, vill eller tänker försöka göra något åt det.
Jag gillar verkligen mina kollegor på kyrkogården. Trivs nästan skamligt bra med att jobba med dem och tycker om alla deras olika personligheter på sitt sätt men…nästa gång det blir tal om att gå ut på kvällen och äta och umgås med varandra så tänker jag inte följa med. Den här gången gjorde jag det mest för att jag tyckte att jag borde, för att jag inte hade någon annan ursäkt för att inte följa med och…för att jag helt enkelt inte orkade sitta och förklara varför jag helst inte följer med på sånt som är på kvällstid.
Men den här gången tog jag också ytterligare ett kliv i steget vad det gäller personlig utveckling. Jag konstaterade att det här ska jag inte utsätta mig själv för mer. Det ger mig ingenting och känns som en del av livet som jag redan klarat av och lagt bakom mig.
Jag kan stryka ”kroglivet” från min lista därför att jag känner att jag verkligen är helt färdig med den typen av sätt att umgås.
Låter kanske som att ”Oj..nu har hon nog haft en riktigt blöt krogkväll och är jättebakis” osv…men nej….jag hade egen bil, och lämnade stället redan vid nio och ändå….ändå känner jag att det blev för mycket för min kropp och hjärna.
Så idag har jag mest gått omkring som en ”zombie” …i ett vaccum av huvudvärk, nackvärk och molande känsla ut i armarna. Dels för att hjärnan blir lite smått utbränd av allt det sociala med en massa människor omkring och alla tusentals intryck som kommer emot en under en sån här typ av kväll, och dels för att jag förmodligen gått och spänt mig i hela kroppen.
Som tur är så har jag min älskade livskamrat som hjälper mig, som förstår mig och kan t ex ta bort låsningar i nacke och rygg. Det är verkligen guld värt! Så med hjälp av honom och en treo så kunde vi ge oss iväg till Mora en sväng och köpa de knoppar till köksluckorna som fattades.
Men det är precis på gränsen till vad jag klarar av såna här dagar. Jag kan gå i affärer och titta och kan fokusera på det jag ska ha men….det är knappt! Det måste göras lugnt och varsamt och bara att knappa in koden för betalkortet i kassan kräver en hel del koncentration och ansträngning så egentligen är det inte något jag borde ge mig in på i det här tillståndet.
Skulle titta på gardintyg till köket också tänkte jag men där fick jag ge mig. Sv kunde inte följa med in eftersom han efter våra tidigare affärsbesök fått extra ont i sitt knä så när jag ensam, i lugnt tempo lyckats ta mig in i tygaffären och ser alla dessa säkert hundratals rullar med tyger i all världens färger och mönster slå emot mig så inser jag…nej…det här funkar inte. Det var bara att inse att hjärnan inte skulle orka stå där och sortera bland alla färger och mönster, det gick bara inte.
Så vi åkte hem igen. Hem till lugnet, till (en överlycklig) Line och katterna, till tystnaden och värmen från brasan i kaminen. Och nu flera timmar senare börjar jag känna hur jag liksom ”återvänder”!
Hur jag landar och känner mig klarare i huvudet. Här i soffan med datorn i knät och en varm gosig hund tätt intill så kommer jag tillbaka till mig själv igen. Tack och lov att man faktiskt i de allra flesta fall kan välja vad man vill göra, när och hur osv…och tack och lov för att jag insett att ”krogbesök” inte är något man måste utsätta sig för. Det har jag lärt mig nu och det kommer jag aldrig att släppa på. Krogen är till för dem som har behov av det och som hämtar sin energi där istället för att totalt tömmas på den. Själv hämtar jag min energi på platser som första bilden visar. Det är där jag ”tankar” och fyller på mina förråd för socialt umgänge.
Tack…för att jag äntligen, helt och fullt har insett det!
Britta