En av mina guldstunder på dagen är ju frukosten..såklart…är nog många som känner så, och det allra bästa är när man kan äta den utan att behöva titta på klockan stup i ett.
Att gå upp tidigt en lördagmorgon (6:15 idag) göra i ordning sin frukost, sätta sig på favoritplatsen vid köksbordet och bara glömma att tiden tickar iväg är en lyx som verkligen förgyller tillvaron.
Det är väl så vi människor funkar. Att vi, hur jobbigt, fattigt och eländigt vi än har det, lyckas hitta det där lilla lilla guldkornet i livet som gör att vi hänger kvar.
Vi har våra små stunder och speciella rutiner för dagen som gör att vi trots motgångar och strävsamma liv ändå någonstans lyckas känna livslust och framtidstro.
Oj…hur lät det där nu då? Som om att jag skulle vara en av dem som har det så fruktansvärt kämpigt och jobbigt ?
Nej..räknar inte mig själv till dem precis. Jag är ju en av dem som lever i ett paradis jämfört med så många många miljoners miljarders människor här på jorden.
Bor man i Sverige, har ett jobb, bostad och mat för dagen så har man egentligen inte mycket att klaga på.
Men därmed inte sagt att även vi som lever så har våra motgångar och tunga stunder ibland. Visst är det också många av oss som strävar väldigt i våra liv med jobb som kanske gör oss sönderstressade, jobbiga relationer, krav från omgivningen osv osv och hur jobbigt vi har det är ju beroende på vad man jämför med.
Sen har vi ju olika höga trösklar också för allt då en sak som är jättejobbig för den ena kanske ses som en ”baggis” för den andra.
Men vart vi än bor i världen och vad vi än kämpar med i vardagen, både stort och smått, så tror jag att vi är mästare på att hitta vårt lilla ljus i tillvaron ändå.
Tänker ofta på det när vi tittar på program om olika slags folk i olika delar av världen då man ibland sitter och tänker…men hur kan de klara av att leva sådär? Vart finns glädjen och lyckan i livet och vad är det som får dem att sträva vidare? Hur hittar de meningen med sina liv…osv!
Människor som lever i ett kargt klimat som t ex nomader, eller i någon nergången torftig stad där allt verkar lortigt, smutsigt, kallt och fuktigt…både utomhus och inomhus, eller de som kämpar så mycket de bara orkar med för att få mat och vatten för dagen.
Då tänker jag ofta….hur orkar de?
Det kan vara bra att titta på den här typen av program ibland bara för att påminna sig om hur j..kla bra vi har det egentligen. Vilken lyx jag har omkring mig dagligen när jag går omkring härinne i mitt varma hus med kylskåpet fullt av mat och både varmt kallt vatten rinnande i kranarna. RENT vatten dessutom, ja till och med i toaletten har vi dricksvatten.
Och igår fick jag ännu en påminnelse om min egen situation då jag som vanligt parkerade bilen vid hemköp för att gå in och handla.
Tyckte väl först att jag slitit lite under veckan då det varit sådär råkallt att jobba utomhus. En kyla som tränger in i märg och ben trots att man packat in sig i så mycket varma kläder som möjligt. Lite extra ont i armen och höfterna efter att ha legat på knä och rensat häckar hela dagarna…..men….så kommer jag där och går, lite småfrusen och trött och får syn på henne som sitter där utanför butiken med sin lilla pappersmugg på marken framför och då tänker jag tyst för mig själv….”skäms på dej Britta om du ens snuddar vid tanken på att du skulle ha ett kämpigt liv!”
Där sitter hon, en ung tjej i kanske 20/25 års åldern på marken, insvept i en tunn fleecefilt och då tänker jag….det där hade lika gärna kunnat vara jag!
Tänker på hur frusna vi känt oss på jobbet den här veckan trots att vi ju ändå får röra på oss och trots att vi har tillgång till varma kläder och dessutom får gå in på rast och äta oss mätta och värma oss ibland. Och så jämför jag det med att sitta sådär stilla på en och samma plats i denna råkyla en hel dag så gott som utan avbrott och ….nej…..fy tusan !
”Kom ihåg att du inte har någonting att klaga över”…tänker jag för mig själv när jag tar upp plånboken och stoppar en tjuga i hennes pappersmugg.
Ett svagt ”tack så mycket” når mina öron och blicken jag möter ser ut som en trött ledsen hundvalps.
Sen går jag in i den varma butiken och handlar mat för helgen utan att behöva fundera på om det finns pengar till det på kontot.
När jag kommer ut igen möter jag åter hennes blick, ler och nickar bara för att jag vill visa att hon också är en människa precis som jag och då får jag ett försiktigt leende och ett tyst ”hej då” till svar och då tänker jag att de av oss svenskar som klagar över tiggare och tycker att de ska köras bort och ut ur vårt land kan bara dra åt…”någonannanstans”.
Sätt er där själva en dag och försök få ihop till ”brödfödan” . Sätt er där på asfalten en grå oktoberdag med endast en tunn fleecefilt som skydd och bara vänta på att någon som går förbi ska ens ge er en blick.
Tror inte att många av oss skulle stå ut särskilt länge.
Men nu får dagens frukoststund vara över tror jag? Tänkte ge mig ut och motionera lite som en bra start på dagen, sen får vi se vad vi hittar på tillsammans?
Sv har ju fortfarande problem med sitt ben så det får väl bli en utflykt med bilen någonstans. Rasmus däremot nöjer sig väl som vanligt med att tillbringa dagen på kökssoffan.
Katter är då otroliga på att kunna göra ”ingenting”!
Ha en bra helg och låt inte vädret hindra er från att vara ute en stund. Har man bara passande kläder och en varm bostad att ”krypa in i” efteråt så är det ju en lyx att få tillbringa några timmar ute i friska luften.
Britta