En lite ”drömsk” bild på Rasmus får symbolisera det här inlägget. Även om det egentligen handlar om vår ”verklighet”…eller det som vi inte har förstått än är våran verklighet.
Oj…nu krånglade jag till det igen. Ska försöka ”räta ut” och förklara det hela lite bättre.
Men först vill jag börja med att återigen säga tack till dej Jonna även om du inte läser det här. Du har än en gång genom dina kloka och berörande inlägg gett ännu en ”dos” framtidstro och hopp till mig och minst hundra eller kanske tusentals andra? Vet ej hur många läsare du har men vet att du dagligen inspirerar, tröstar och stärker människor som ännu inte vågat ta det där berömda ”första steget” som ju, som du själv säger och låter oss förstå, är ”hemligheten” till att komma närmare våra mål och drömmar i livet.
Vågar man bara ta det där första och oftast mest okända och skrämmande steget så hamnar man automatiskt i ett ”flow” som leder en vidare på den rätta vägen.
Den väg som man innerst inne bara VET är rätt trots att omgivningen kanske inte är av samma åsikt.
Vet att det funkar…eftersom jag varit där själv en gång. Tiden då jag gick ur ett förhållande och in i nästa. Tiden innan jag och Sv blev ett par kändes det precis som om allt och hela förloppet hela tiden låg ”i händerna” på någon annan…eller något annat , eller vad man ska kalla det?
En slags kraft och ”motor” som hela tiden drev på framåt, som fick saker och ting att falla på plats och bjöd på tillfällen som var perfekta för just det som var tvunget att hända då för att komma vidare i hela ”processen” som jag nog vill kalla det.
Ja det var verkligen en ”magisk” tid trots att den också på många sätt var jobbig. Känslomässigt krävande samtidigt som man konstant kände att man hade stöd från annat håll. Från något större som inte riktigt gick att förstå eller förklara , men man bara visste och kände sig helt övertygad om att hjälpen fanns där.
Låter kanske i det närmaste religiöst men det här har egentligen ingenting med religion att göra. Det här är något som finns runtom och bland oss hela tiden utan att vi är medvetna om det, och det finns över hela jorden oberoende av vilken ”gud” eller religion du är född till att tro på. Och det bästa är…vi kan alla använda och få hjälp av den här kraften om vi bara tillåter det. Tillåter och tror på att det fungerar.
Idag när jag som vanligt gick in för att se vad Jonna skrivit om på sistone så kände jag mig som så många gånger förr ”träffad” av rubriken. Den kändes så tydligt riktad till mig då jag just då befann mig i ett tillstånd av lite djupare funderingar och eftertanke.
När jag sen började läsa inlägget insåg jag att det inte var någon ”slump” att jag valde att läsa det just då.
Allt som stod var precis vad jag i den stunden behövde bli påmind om….endast ett sammanträffande???….nej knappast….utan ännu en gång en välplanerad och ”tillrättalagd” puff i rätt riktning från den hjälp och kraft som ”rycker in” i våra liv när vi som mest behöver det. Kruxet är bara att alltför få av oss är medvetna om att den här hjälpen finns.
De flesta ser det som ”stolligheter”, bluff och fantasi …ännu så länge i alla fall. Men vi rör oss sakta men säkert i rätt riktning. Den sk ”vetenskapen” börjar så smått snudda vid det här och snart kan inte ens forskarna neka till att det finns annat omkring oss än det vi kan se och ta på.
Andra dimensioner och osynliga energifält som naturligtvis påverkar oss även om vi fortfarande till största delen av befolkningen lever kvar i föreställningen om att det bara finns en verklighet, alltså den vi befinner oss i just nu.
Ungefär som på tiden då även de mest framstående forskare och filosofer trodde enbart på teorin om att jorden var platt.
Numera vet vi att jorden inte är platt och att vi inte är ensamma i universum och snart kommer vi att inse att universum inte heller är det vi trott att det är…inte bara en oändlig ”rymd” bestående av lite stjärnor, planeter och ”ingenting” utan något mycket mer komplext och samspelt som fungerar på ett sätt som våra hjärnor än inte är nog utvecklade för att förstå.
Ojoj…men nu måste jag sluta för idag. Och det vill jag göra med orden…gå in och läs Jonna Jintons inlägg om råden hon vill ge för att lättare nå sina drömmar...alla skulle behöva läsa detta, jag lovar.
Britta