Så nu när penseérna snart blommat över…
…fåglarnas ungar kläckts…
…rabarbern börjat blomma…
…vi har börjat vara ute i den gudomliga naturen igen…
…varit vid Dalälven och fiskat…
…byggt lite ”amatörmässiga” stentorn…
…utforskat blommande violer…
…både blyga ….
….och mindre blyga…
…så känner jag att…
Nu är det nog dags att börja skriva lite igen. Saknaden av Findus sitter fortfarande i och gör sig ibland sådär smärtsamt påmind. Det liksom nyper till inombords och tanken på att han aldrig mer ska vistas här i huset med oss känns oerhört svår att riktigt fatta.
Men …det går lite bättre för varje dag och jag försöker att bevara bara de goda minnena inom mig.
Sen är det även annat som gjort att orken och lusten att skriva inte infunnit sig och till största delen beror det väl på att vi jobbar så intensivt nu. Och mitt i allt detta så har vi haft en student att fira då yngste sonen nu äntligen är färdig med sina studier på gymnasienivå.
Två år längre än vanligt har han gått då han bytt linje två gånger, men nu är han som sagt färdig med den delen av livet och till hösten flyttar han vidare till Uppsala.
Så livet rullar väl på precis som det ska och förhoppningsvis har jag kommit över den värsta ”bloggtorkan” nu. Finns ju så mycket fint att fota och skriva om nu och det är ju det som är det roliga med att blogga.
Att dela med sig av de ”små guldstunderna” i livet. För säga vad man vill om de övriga årstiderna men nog är det nu under vår/försommar och sommar som livet är som bäst.
Britta