Ja igår blev det verkligen en spännande dag…precis som jag avslutade förra inlägget med. Visste ju vad som väntade och var just därför jag avslutade med att imorgon är en ny spännande dag!
För att göra en lång historia kort så var det så att en kollega till mig på kyrkogården ringde för någon vecka sedan och undrade om hon kunde få lite hjälp med ryggen av Sv och när hon sen någon dag senare var här så kände hon ganska direkt (hon har alltid varit medial men är först nu på senare tid som hon börjat använda och ta vara på sin förmåga för att hjälpa människor) att Svs mamma fanns omkring honom.
Hon valde dock att inte säga något om det då vid det tillfället, men hur som helst så bestämde vi en dag då hon skulle komma hit igen för att testa och se om någon från andra sidan ville säga oss något.
Igår kom hon och inte helt oväntat så var Svs mamma den första som ville fram. Mediet började direkt med att säga att ”Ja nu kommer din mamma här. Oj, vilken varm och fin människa. Jag har aldrig stött på någon med så mycket kärlek och omtanke om andra, och det är som om hon är ”överallt” på samma gång…nästan flyger omkring och bara sprider kärlek över hela rummet, ja i hela luften liksom. Hon är som en liten ängel, en typisk sån som också var en ängel på jorden.”
Och ja…det stämde ju mitt i prick, för det som jag hört om Svs mamma och det lilla jag hann träffa henne och trots att hon då redan var dement så bara vet man att hon var en sk ”ängel på jorden”. Den känslan går inte att ta fel på när man möter vissa människor vare sig de är unga, gamla eller sjuka. Man bara känner hur genomgoda de är.
Hur som helst så var det ingen tvekan om att det var just hon då hon sen förmedlade andra kännetecken på hur hon var när hon fanns här på jorden. Hon talade bl a om att hon mot slutet blev ”förvirrad” alltså dement och hade svårt med minnet vilket stämmer, sen hade hon lite annat att säga Sv men det får vara mellan dem två 
Och naturligtvis ville hon meddela att hon mår så bra nu och finns med honom. Hon hade också försökt att kontakta honom men han har inte uppmärksammat det…bl a genom att busa lite och dragit honom i mössan när han var ute och flugfiskade, men han hade såklart inte reagerat som det var menat. Säkert bara ”viftat bort det”och tänkt att det väl var något annat. (Han är ganska djupt inne i sin fiskevärld när han väl är där så det förvånar mig inte att han inte märkt något).
Ja det blev ganska känslosamt under den här stunden och varken mediet eller Sv kunde hålla tårarna borta. Ett medium blir ju också påverkat av alla känslor som de från andra sidan vill förmedla och den här lilla ”kärleksbomben” till mamma lämnade såklart ingen oberörd.
När hon sen kände sig färdig med sitt ”framträdande” tackade hon för sig och drog sig tillbaka.
Då kom ”själ nr 2″ fram och nu blev det lite knepigare.
Ja nu kommer det en man här fortsatte mediet. Han framstår som en ”farfarsfigur” och vänder sig mest till dig, (alltså mig). Och det är väl lite typiskt att jag knappt har något minne alls av min farfar. Tror att han gick bort när jag var två/tre år ..eller lite mer kanske och var väl den jag minst förväntat mig skulle komma.
I alla fall så blev både jag och mediet mer och mer tveksamma när hon fortsatte att beskriva den här mannen. Det hon fick fram om honom var bl a. Att han visade sig som att han satt i en gungstol och rökte pipa och vad jag vet så rökte inte min farfar men däremot gjorde ju min morfar det..rökte pipa alltså, men det stämde inte med gungstolen för något minne av att min morfar haft en sådan som han suttit i ibland har jag inte. Han talade också om att han under sin tid på jorden var ganska fåordig och det stämmer med min uppfattning om min morfar som inte var den som ”pratade ihjäl folk” om man så säger, och hur min farfar var som personlighet vet jag ju inte.
När mediet sen försökte att ”luska vidare” på vem den här herren var så sa hon plötsligt.
”Undrar om han inte har med det här huset att göra jag”!
”Han säger att han brukar finnas här omkring er och gillar att sitta i eran gungstol och titta på när ni ”jobbar”, för det har han själv redan gjort så mycket så. Och han tycker att ni gör det bra, det här med huset.”!
Jaha…så nu var vi mer inne på att det kanske var en tidigare ägare av huset…kanske till och med han som byggde det? Och att han vände sig till mig var ju i så fall inte konstigt eftersom jag bott här sedan -96.
Tyvärr så stannade han inte så länge så att vi kunde forska vidare och idag är jag full med tankar på vem han kunde ha varit?
Mediet trodde nog också att vi känt av att det funnits någon här men inte haft obehag av det och det stämmer. Jag har aldrig känt mig mörkrädd eller otrygg i det här huset överhuvudtaget, och sen Sv flyttade hit har det blivit en så lugn och skön atmosfär i hela huset, vilket många som besöker oss påpekar och pratar om. Mediet undrade såklart om det var okej att han tittade till och hälsade på oss ibland och det kändes det tveklöst som om att det var. Om det är någon som har lite historia i huset och dessutom tycker att vi gör det bra nu när vi bor här så får han mer än gärna vara kvar.
Så idag går tankarna bakåt i tiden för mig…och på morgonen kom jag på att min äldste son , när han var i kanske åtta/tio årsåldern såg en man som stod i dörröppningen till vardagsrummet och vinkade åt honom. Skulle ju kunna vara den här mannen faktiskt.
Ja de är fascinerande det här med andevärlden som finns omkring oss hela tiden medan vi går på här som robotar och varken hör eller ser och är så upptagna med ”det jordiska”
Ja som tur är har ju vissa förmågan att kommunicera och vilket jobb de gör för andra människor.
Ingen högutbildad psykolog i hela världen kan hjälpa en människa lika mycket som ett medium som kommer med ett tröstande, igenkännande meddelande från de nära och kära som gått bort.
Det lustiga med våran gungstol, vilken är Svs från början och inte alls har stått i det här huset förr, är att jag alltid varit väldigt förtjust i den. Älskar att ta min tekopp och bara gå och sätta mig och filosofera lite en stund medan jag gungar sakta fram och tillbaka.
I gungstolen kan jag fokusera och samla mina tankar och liksom ”betrakta” livet från en annan vinkel, och kanske är det våran lilla ”husgubbe” som får mig att göra det.
Och något som är ännu mer lustigt är att jag på senare år fått en tanke om och talat om för Sv att ”När jag blir 70 år, ska jag sitta i en gungstol och röka pipa, med en spinnande katt i knäet!”
Och man kan ju ”fundra” på vart den tanken kommit ifrån. Den känns i alla fall väldigt lockande och helt rätt för mig…att bara sitta där och gunga och spekulera över hur livet blev till slut.
Något mer att ”fundra” över är hur Svs dator plötsligt kunde gå igång vid tjugo över fyra inatt? Jag vaknade av det där typiska ljudet då man slår igång den och det följande susande ljudet av fläkten i den. Vet att jag tänkte att , å nej, ska den där stå där och låta nu, och tänkte gå upp och slå av den igen, men hann inte ens kliva upp innan den åter stängde av sig.
Först då började jag fundera på hur den kunde göra det av sig själv? Dels så var skarvkontakten som den sitter i avslagen och den har ju aldrig någonsin startar av sig själv förut.
Sen kom tanken på gårdagen och ja just ja…inte så konstigt kanske eftersom andeväsen ofta och gärna vill försöka förmedla sig igenom just elektriska prylar.
Verkar som om de har lätt att påverka sådant med sin energi. Så kanske var det ”husgubben” som ville skoja lite med oss…och inte mig emot för någon som helst rädsla eller obehag kände jag inte och Sv han märket inte ett dugg, utan sov så gott vidare.
Något mer som var givande och som jag fick bekräftat från min kollega var att jag är en känslig person som har lätt att ”ta in” andras energier vilket förklarar dels varför jag blir så trött av att umgås med andra människor, och det var skönt för mig att höra.
Hon sa att jag hör till gruppen ”HSP” av oss människor vilket jag redan konstaterat själv men aldrig riktigt tänkt på att även andra människors känslor och sinnesstämningar påverkar mig.
Du är öppen och måste försöka lära dig att sätta upp ett ”skydd”..föreställa dig en bubbla omkring dig när du ska ut bland en massa folk för att inte riskera att bli helt uttröttad och få huvudvärk osv. Och det är ju just det jag blir. Helt färdig och uttömt på energi dagen efter umgänge med många. Precis som under hela skoltiden då jag så gott som dagligen kom hem med huvudvärk.
Så nu har vi lite mer att leva efter och använda som ”verktyg” i vardagen med alla våra funderingar och vår strävan att få livet såsom vi tänkt oss. Skönt att få lite stöttning från ”andra sidan” såklart!
Men nu tar batteriet strax slut så det är dags att avsluta.
Ha det bäst!
Britta