lillasysterfix

Kände att jag måste göra ett till inlägg idag, alltså två på samma dag vilket var längesedan.
Det var bara det att en liten händelse här på kvällen (då jag dessutom höll på att gå under av tristess) gjorde att jag piggnade till och fick massor av ny energi.

Min katt Rasmus som varit borta i lite drygt två veckor nu satt nämligen helt plötsligt i hallen.
Kanske inte är något konstigt med det, och särskilt inte när det gäller Rasmus som verkligen är en riktig ”Rasmus på luffen” eftersom han oftast på somrarna väljer att vara borta i veckor i sträck.
Men nu var det nämligen så att jag inatt mitt under en av mina vanliga lite röriga drömmar (drömmer mycket), så är det nästan som om någon skulle trycka på en pausknapp eller som när det blir reklamavbrott på tv och drömmen upphör för en stund. I nästa sekund visar sig Rasmus för mig och den här bilden känns liksom klarare och verkligare än den ”pausade” drömmen.
Det var bara frågan om ca två sekunder och jag såg att han smög sig in under vårat härbre här på gården, och kände hur glad jag blev över att se honom igen. Det är ju alltid lite oroligt när någon av katterna är borta, trots att jag vet att just Rasmus har för vana att vara ute på luffen på somrarna.
Jag vet att jag utbrast ”Nämen, där är ju Rasmus” och i nästa sekund försvann bilden av honom och den ”pausade” drömmen fortsatte som om ingenting hade hänt.

För mig är det ingen tvekan om att vi djur och människor kan kommunicera på andra sätt än att tala till varandra. Och i det här fallet ville han nog meddela att han var på väg hem.
Jag har de senaste dagarna tänkt lite mer intensivt på honom och bett honom om att komma hem och åtminstone visa sig en stund, och det gjorde han.

De som hävdar att katter har det bäst som innekatter är välkomna hit och titta på konditionen på Rasmus päls när han levt på vad naturen gett ett par veckor.
Nästan pinsamt hur mycket mer glans och smidighet pälsen får efter den dieten.
Ett välmående rovdjur helt enkelt.

Så även om jag gärna ordagrant skulle lyssna på vad Rasmus har att berätta om sitt senaste äventyr så nöjer jag mig med den kontakt vi ändå har och är glad så länge han vill dela den med mig.
Och de människor som gärna vill tro att mobilen är det enda kommunikationsmedlet får gärna fortsätta att tro det, men det är synd, för de missar nog en hel del

Nu har Rasmus i alla fall fått mat, blivit avmaskad och kammad och naturligtvis fått några ostskivor också (absoluta favoriten), så efter den just nu pågående och mycket noggranna tvätten kommer han nog att ge sig iväg igen.
Men vad gör väl det, så länge han är lycklig och mår bra av det
Snart kommer vintern igen, och då tillbringar han sin tid på kökssoffan, så jag kan verkligen förstå behovet av att vistas utomhus så länge som möjligt.

Britta

Britta