Ja det var några år sedan man kunde sitta helt bekymmerslöst på en filt i solen och äta så många glassar man ville utan att det ”satte sig” på kroppen. (ganska exakt 40 år sedan av bilden att döma)
Den tiden är ju sedan längesen förbi och nu är det karaktär och envishet som gäller om man ska hålla undan för en stigande siffra på vågen.
Jag har ju dock varit ganska bra på det på sistone och faktiskt fått bort nästan fyra av mina sex/sju överflödiga kilon, men nog måste jag erkänna att det stundvis är en riktig kamp.
Kände nu ikväll att det här måste jag skriva om trots att jag redan gjort ett inlägg idag. Men …finns ju ingen regel om att man inte får göra mer än ett per dag så….! 
Har de senaste dagarna funderat på vad det är som händer i kroppen och hjärnan när man försöker dra ner på ätandet och få bort några kilon?
I vissa perioder går det riktigt bra och suget och tänket på att äta håller sig i bakgrunden så länge man ser till att inte låta blodsockret sjunka alltför lågt mellan måltiderna.
Men sen kommer dessa dagar då hjärnan ständigt försöker locka en till att äta för mycket, eller för sött…den hittar på än den ena, än den andra ”ursäkten” för att lura till sig något extra som inte ryms inom ”kaloribudgeten”.
Dessa dagar hamnar man i det tankemönster som är så farligt. Det tankemönster som nog de allra flesta med övervikt har…alltså att man låter själva ätandet under en dag vara ”ljuspunkterna”.
Man tänker på vad man ska äta nästa gång…hur det smakar…känns i munnen…känslan av att vara nöjd när man proppat i sig det man fantiserar om..ja man bygger helt enkelt upp hela tillvaron efter vad man ska få äta under dagen.
Funderar på vad det är som gör att hjärnan reagerar såhär? Vad ligger bakom? Är det något som fattas i kroppen? Vad är det för vits med att försöka få människan att stoppa i sig sånt som den egentligen inte behöver?
Visst är det konstigt att man har den här ”driften” eller behovet eller vad man ska kalla det?
Det är som om ett slags ”inre krig” pågår i hjärnan på oss som har en tendens att hamna i ett osunt ”ätmönster”!
Ja nog är det synd att det ska vara så förbaskat gott med sånt som är så förbaskat farligt och onyttigt för oss. Men det är bara att kämpa vidare och försöka släppa tankarna på att belöna sig själv med att äta en massa gott.
Det finns ju såå mycket annat man kan ägna sig åt här i livet som ger såå mycket mer och är betydligt mer värdefullt än att hålla på att förgifta sin kropp med en massa godsaker.
Så med dessa ord stretar jag vidare emot målet att bara äta godis och annat onyttigt på helgerna. För visst ska man tillåta sig att äta något extra gott någon gång i veckan.
Britta