Ja de här två har ju i alla fall lyckats ”snacka ihop sig” om man så säger, och det på ett sätt som vi människor nog inte riktigt kan förstå!
Men nu var det inte just den form av ”djurens språk” som jag hade i tanken när jag började det här inlägget. Jag har ju en bok som är skriven av Solöga och heter just djurens språk och den slutar nog aldrig att överraska mig.
Det kan nog tyckas löjligt och dumt att tro att en uppslagsbok av det här slaget skulle kunna ”fungera” som en vägledare men med tanke på alla träffande budskap jag fått så är det svårt att helt ignorera tanken på det.
Och hur det än är så är det i alla fall väldigt roande och spännande att använda den, vare sig man tror på den eller inte.
Boken innehåller ett uppslagsverk av en massa olika djurarter och vad de symboliserar och vill säga oss. Det lustiga med det här är att varje gång jag har känt att nu måste jag kolla upp i boken vad det här djuret står för så har situationen då djuret dykt upp varit lite ”udda” och speciell och gett en känsla av att det här måste verkligen betyda något.
Djur som dykt upp på oväntade platser, i oväntade situationer, dröjt sig kvar och verkligen tittat på mig precis som om de vill att man ska förstå att det är någon som vill säga något med dess närvaro.
Senaste gången det hände var för några dagar sen när jag kom körande med bilen på väg hem. Jag hade just svängt av in på den lilla grusvägen sista biten fram till vårat hus och precis när jag kommer ut ur den första kurvan, där man inte ser särskilt långt fram, sitter det plötsligt två duvor mitt på vägen. Jag fick bromsa in trots att jag inte körde särskilt fort för de flög inte upp förrän jag var alldeles nära intill dem. Det var ett typiskt sånt där tillfälle då jag kände att ”det här måste verkligen betyda något” så det första jag gjorde när jag kom hem var att gå till bokhyllan och ta fram min lilla uppslagsbok.
Och ni som läser bloggen vet ju hur mycket funderingar jag haft/har över detta med hus och hem och längtan efter känslan av att verkligen veta och känna att ”här ska jag bo för resten av livet” och tro´t om ni vill men nog är det ett lustigt sammanträffande att duvans budskap i boken då just skulle vara detta!
”Ta hand om ditt hus/hem eller din familj. Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på. Din gåva är att skapa dig en trygg omgivning.”
Så ja vad säger man? Nog är det en otrolig ”slump” om man nu är en tvivlare, alltså en sådan som är övertygad om att vi bara lever här och nu och en enda gång och sen är det slut och nattsvart. 
Sen tycker jag att det är lite konstigt att dessa två duvor plötsligt satt där mitt i vägen nu på vintern. Brukar de verkligen vara här under vintrarna? I så fall är det första gången jag ser dem…på vintern alltså.
Nåja, nu är det dags för lite eftermiddagste och en hårdmacka med skinka. Ha en fortsatt bra dag!
Britta