Det var ett tag sedan nu…det känns verkligen i kroppen. Hjälp vad man tappat styrka och smidighet, balans och ja…kontroll över sin kropp helt enkelt! Lite läskigt det där att man liksom inte märker hur kroppen sakta bryts ner, stelnar till och förändras. Man går och tror att man är väl typ som förr i kroppen. Men icke…!! Inget kunde vara mer fel och det fick jag verkligen känna på idag. Fick för mig att NU IDAG ska det ske. Det där yogapasset som jag ”snackat om” i evigheter nu. Idag bestämde jag mig, och idag blev det av.
Visst misstänkte och förväntade jag mig att det skulle gå trögt och tungt men…inte hade jag trott att det skulle vara såå illa. Det knäppte, knakade, stramade och protesterade i hela kroppen …under så gott som varenda övning. Man kan väl säga att jag klart och tydligt kände att jag faktiskt har en kropp!! Men vilken stackars bortglömd missbrukad kropp sen. Hur kan man tillåta att det blir så? Jo för som jag ju sa så märker man inte hur man sakta förändras.
Hoppas nu bara att jag håller i och låter detta bli en vana den här gången…men som ni säkert vet så har jag ”börjat förr”! Skulle helst vilja göra åtminstone två pass i veckan men tänkte att jag börjar lågt på åtminstone ett pass och sen får vi se om detta utökas? Det är så bra för både kropp och själ och jag vet ju hur snabbt det ger resultat. Kom på att jag ska ta och fota en del av övningarna för att förhoppningsvis kunna se hur min förmåga förändras…ja förbättras menar jag såklart då! En av de sorgligaste insikterna jag fick var när jag skulle göra ”båten”…ojojoj…jag orkade knappt lätta från golvet med överkroppen, och jag som förr kunde dra mig upp och sitta enbart på rumpan och balansera. Ska fota nästa pass så att ni får se vad jag menar och vilka olika övningar jag gör.
Men det är ju inte bara det fysiska planet som får sig en omgång. Det psykiska och konsten att kunna befinna sig bara här och nu och verkligen känna efter hur man mår är det minst lika stor nytta med. I början märkte jag hur stressad jag var inombords. Hade knappt ”tid” att göra de fem eller tio djupa andetag som vissa övningar innehöll. ”Fuskandades” och hoppade över i räkningen bara för att hinna framåt i programmet. Bara det är ett starkt bevis på att man behöver göra sånt här oftare. Vet ju innerst inne vad det beror på. Har med huset, ekonomin och boendet att göra. Oro och funderingar över hur det ska bli. Detta ligger som en ständig tyngd över sinnet nuförtiden och man kan inte vara riktigt glad och förväntansfull över livet. Det är en jobbig känsla men försöker se meningen med den vilket väl är lärdomen och erfarenheten den ger.
Det går ju lite upp och ner med det här men häromdagen kom ett brev som ”rev upp” och påminde om hur läget egentligen är. Ett brev från Dala vatten och avfall som kallade till ett möte ang kommunalt vatten och avlopp. Det stod att det började närma sig nu och det är verkligen konstigt då Sv för knappt två år sedan hörde sig noga för med kommunen om hur nära det var eftersom det skulle avgöra om vi skulle satsa på nytt vattenfilter och avlopp eller inte. Då fick han höra att det var då absolut MINST fem år kvar innan det skulle bli aktuellt för oss MINST fem och förmodligen ännu mer. Hade vi vetat då att vi 2016 skulle få ett brev om att det nu närmar sig hade vi inte lånat och lagt ut närmare 70 000 på dessa nya system. Då hade vi låtit gamla trekammarbrunnen vara kvar och hellre gjort flera tömningar per år istället. Då hade vi inte satsat på ny vattenpump och filter utan låtit det vara lite krångligt med pumpen som slog ifrån stup i ett i vetskapen om att det ju bara skulle vara för en kort tid.
Nu känner vi oss grundlurade på dessa pengar som vi hade behövt för att satsa på kommunalt vatten och avlopp istället vilket väl kommer att gå på minst 100 000…minst!! Jaja…vi får väl se hur det blir med allt. Bodde jag i USA så skulle jag ha stämt kommunen för att ha lurat oss att investera i något som kanske bara var att ”slänga pengarna i sjön”. Men men, nu är det som det är och det blir väl att ta ännu mer lån, om banken nu går med på det…annars har jag ingen aning om hur vi gör?
Nåja…nu är klockan snart halv nio och ögonlocken börjar bli alltför tunga. Ska ta och värma mig en kopp välling och försöka glömma alla bekymmer för en stund. Det hjälper ju inte att gräva ner sig i en massa tunga tankar! Bestämde mig i morse för att försöka vara lite mer ”neutral” i tanken. Neutral måste ju vara bättre än negativ i alla fall och när man inte kan se något positivt framöver så borde det vara bättre att se till att vara neutral? Eller hur? Hm..?? Hoppas jag tänker rätt nu!
Hörs och ses !
Britta