Inte för att vintern är en av mina favoritårstider men….nog är det bra mycket trevligare och finare om det kan få vara vinter när det ändå ska vara det!
Har ju varit förkyld senaste veckan och hoppades lite smått på att kunna ställa mig på skidorna idag och få lite motion för första gången på länge. Men något vidare skidföre är det inte idag precis. Blött, skitigt och isigt!!
Men någonting får det bli i alla fall. Får väl helt enkelt använda ben och fötter och gå en vända istället. Om inte annat så för Lines skull.
Hon är nog inte heller så vidare glad åt det här vädret. Hon som visat sig vara värsta ”vintervovven”. Älskar att hoppa och leka i snön, rulla sig och fånga snöbollar som man kastar…och frysa…..det verkar hon inte ens veta vad det är.
Ligger i sängen och skriver trots att klockan snart är nio. Gjorde en resa ner till Uppsala och äldste sonen igår så idag känner man sig lite extra seg.
Var i alla fall skönt att komma dit och se hur han har det, och ja….han har det så som han behöver ha det för att trivas med livet…med andra ord.
Ett rum, en säng, ett skrivbord, en klädhylla, sin dator, gitarr och kamera och…ja så mycket mer behöver han inte.
Han hyr alltså ett rum i en lägenhet tillsammans med två andra killar, varav en av dem är en gammal klasskompis som han vuxit upp med.
Det han saknade var sådant som vi körde ner igår och som han inte hann få med sig vid första flytten. Ett sängbord, en massa mat som han lämnat härhemma, lite mer kläder och praktiska småsaker…och just det…en cykel.
Man tjänar en hel del på att ha en cykel därnere istället för att betala för att åka buss. Visst är det otroligt bekvämt att ta bussen där som de går så tätt och så nära intill där han bor men eftersom cykelbanorna är välplanerade och skötta så går det minst lika fort och billigare såklart att ta cykeln.
Men…nu är det ju också så att cyklar väl är det som står högt på ”att stjäla listan” för många där så någon dyr påkostad sådan ska man inte ta med sig ner. Därför hade hans far ordnat med en gammal ”kärringsnurra” som de kallas, rostig och ful och utan handtag på styret men fullt fungerande och nyservad med däck och smörjning av ”fadern” som är proffs på cyklar.
Ska bli intressant att höra hur premiärturen till jobbet igårkväll gick?
Jobbet han hittat är som diskare och ”springpojke” på en Irländsk pub och förhoppningsvis klarar han av stressen i det så att han åtminstone kan få ihop till mat och hyra.
För större krav än så har han inte. Mat och hyra är vad han måste få ihop till för att överleva, och de enda andra behov han har här i livet är att få ägna sig åt det han mår bra av dvs att fota, teckna och spela gitarr.
Han är med andra ord en riktig ”konstnärssjäl” som behöver den friheten och stimulansen för att leva….ja kanske till och med överleva?
Att leva ett inrutat ”Svenssonliv” med jobb mån- fre…sju till fyra är något han inte skulle stå ut med i längden. Det vet jag bara.
Så drömmen är väl att kunna komma vidare med någon av sina talanger (för han är duktig på både foto, teckning och musik) och kunna få in lite pengar den vägen.
Men men…vi får se vart detta leder. Det är i alla fall lättare att få jobb där i Uppsala och sen är det såklart en stor fördel att få sköta sig själv när man närmar sig 23 års ålder.
Huvudsaken är att han mår bra och är lycklig, det är det enda som räknas när det gäller ens barn tycker jag. Att de får leva det liv de helst vill vare sig det är på månen, jorden, i storstan eller i skogen. Är de lyckliga är jag lycklig, så enkelt är det!
Ha en skön söndag!
Britta