lillasysterfix

Just nu är det faktiskt lite för mycket för min introverta lilla hjärna som har svårt för att ta in och bearbeta typ hundra saker samtidigt.
Dessvärre gäller det både på jobbet och privat, så det går liksom inte att släppa tankarna som snurrar, ens för en minut även om jag jobbar på det hela tiden.
Jag som annars aktar mig för att ha för mycket omkring mig, (just för att jag inte klarar av det) har plötsligt hamnat i en situation då mitt inre känns som det ”myrornas krig” som tv-rutan kunde förvandlas till ibland på ”den gamla goda tiden”.
De senaste dagarna har det dykt upp händelser som jag inte hunnit ta itu med och hittat någon lösning på förrän nästa slår till och då blir det kaos!
Dels har jag fått besked om att en kompis inte mår så bra och hittills har jag inte lyckats prata med henne mer än en kort stund i lördags då jag och yngste sonen irrade omkring på kupolen i jakt på lite nya kläder till honom inför sommaren och konfirmationslägret han åkte på i söndags.
Har henne i bakhuvudet hela tiden men inte lyckats få tag i henne de gånger jag försökt.
Vill heller inte hålla på och ringa alltför mycket eftersom hon kanske helt enkelt inte orkar prata just nu, men det är så svårt att veta vad som är bäst.
Tror i alla fall att hon vet att hon kan ringa när hon vill och att vi kan hjälpa henne om hon ber om det.

Sen upptäckte jag i helgen också blodig avföring i kattlådan och min sambo trodde att han visste vilken av katterna det var. Så nu ska jag i första hand avmaska (vilket jag naturligtvis glömde köpa medicin till idag) och hoppas på att det är ett maskangrepp som orsakat det.
Vidare så har jag glömt att kolla upp priser och beställning av smörgåstårta till midsommarafton då yngste sonen fyller 15 år, vilket jag lovat min mor att göra så snart som möjligt. Hon ska nämligen betala och det uppskattar jag verkligen.

På jobbet är det fullt upp nu fram till midsommar för att jag och min kollega ska hinna plantera och snygga till alla gravar rabatter och krukor inför den helgen.
Dessvärre blev hon sjuk idag och för tillfället vet jag inte hur pass allvarligt det är och när hon kommer tillbaka.
Som om inte det vore nog så är hon och jag de som är mest skyldiga till att våra hundratals plantor håller på att mögla och ruttna bort pga att vi nog vattnade dem för mycket inför helgen.
Det är ju lätt att vara efterklok och med facit på hand så skulle vi inte ha vattnat så mycket som vi gjorde, men när vi såg hur en del av blommorna började sloka på fredagen och med vetskapen om att det skulle bli två dagar utan tillsyn så bestämde vi oss för att det var det bästa att göra just då.

Så nu sitter jag här med en klump i magen och förbereder mig för att ensam ta på mig skulden för det imorgon på samlingen.
Känner mig smått illamående över det, men det är väl bara att genomlida.
Försöker jämför några mögliga plantor för ex antal tusen kronor, med oljekatastrofer och hungersnöd i hopp om att lätta på tyngden över bröstet och ibland lyckas jag med det, men i nästa sekund är obehagskänslan tillbaka.

Så just nu önskar jag att jag hade ett trollspö i garderoben att ta fram och vifta lite med och vips så har min kompis liv ordnat sig till det bästa, och alla katterna är helt friska, födelsedag och midsommarafton planerad och fixad, kollegan är pigg och kry och blommorna lika fina som när de kom i tisdags.

Men så är inte fallet just nu så det är bara att bita i det sura äpplet. Imorgon är det sista gången på sommarridskolan och jag har inte ens lust att gå dit, men vi får väl se hur allt blir imorgon. Överlever gör jag ju i alla fall.

britta