Vad är det för något? Jo ett ord som dök upp i huvudet på mig nu när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om och vilken överskrift jag skulle ha!
För det är verkligen något jag upplever och lever i just nu…en tacksamhetstid.
Tacksamhet över de här dagarna jag får ha tillsammans med nära och kära. Utan stress och en kropp som gör ont efter dagens arbete. En hjärna som faktiskt fungerar och orkar tänka, filosofera och få kroppen att agera.
Inser när man har dagar som dessa att…det är såhär jag tänker och känner när jag får chansen att vara mig själv. Det är såhär det är meningen att vi ska uppleva livet.
Inte som en ”arbetsrobot” vars batteri är helt urladdat när den kommer hem från jobbet om dagarna. Och tänk vad många sådana arbetsrobotar det vandrar omkring här i Sverige.
Tänk om alla dessa fick chansen att stanna upp, känna efter och inse vilka de egentligen är och vad de egentligen skulle vilja göra med sin tid här på jorden, tänk vilket kreativt och äkta samhälle vi skulle få.
Jag vet att det skulle vara svårt att få allt att fungera då eftersom alla dessa arbetsrobotar behövs på sina arbetsplatser men….det kan inte vara ett absolut måste att de som har arbete ska slita tills de bränner ut sig en efter en.
För så är det ju på de flesta arbetsplatser idag, att de som jobbar måste jobba för minst två och det är det som är så sjukt och gör människor till robotar istället för människor.
Mitt jobb på kyrkogården är däremot inte stressigt på det viset förutom under vissa perioder som t ex till midsommar då all plantering ska vara klar, men det är istället ett så pass fysiskt tungt jobb så att man känner sig tömd vid dagens slut.
Tänk om alla hade rätt till ett halvårs vila med jämna mellanrum. Vilken motivation och engagemang de skulle känna för sitt jobb då, det är jag helt säker på!
För hur det än är så kan det då inte vara meningen att vi kommit till jorden för att så gott som jobba livet ur oss. Ett jobb ska man må bra av, trivas med och känna att man växer av som människa. Hur många inom t ex vården känner så idag när det kommer hem?
Det är rena vansinnet det vi håller på med just nu här i Sverige med neddragningar och besparingar på än det ena och det andra.
Det funkar inte, för trots allt så är vi fortfarande mänskliga varelser inombords och inte några programmerade robotar.
Nej låt de som vill vårda andra få göra det med känsla och kärlek, och låt de som vill utföra ett hantverk göra det på det sätt som de vet blir hållbart och utan maximal tidspress. Låt de som vill köra buss och lastbil få göra det med alla sina mänskliga sinnen i behåll, utan en tidtabell som bara fungerar ”på papperet” , och låt de som känner att de vill vara utåt, sociala och ge service åt andra som inom hotell och restaurang göra det med vettiga arbetsdagar och inplanerade raster på schemat, för så vet jag att det inte funkar idag. Har själv jobbat inom den branschen och vet hur det är att ha kanske två kvartsraster under en dag då man i bästa fall hinner få i sig en smörgås eller frukt för att ha något att jobba vidare på, och orka le åt gästerna och vara trevlig trots att allt protesterar inombords.
Suck!
Ja det här är något man skulle kunna skriva hur mycket som helst om men det enda det leder till är ju frustration över hur vårat samhälle fungerar idag.
Önskar verkligen att alla fick uppleva denna ”tacksamhetstid” som gör en levande och får en att känna att man har båda fötterna på jorden. Få chansen att komma ut i naturen och bara vara…för där kan nog ingen undgå att känna att det gör gott i kroppen.
Ju mer man vistas där, desto mer inser man hur fantastisk den är….naturen alltså! Ta bara dessa små välsvarvade isskulpturer som bildats på kanten av en sten i ån. Det är sånt här man ”ser” och uppskattar när man får chansen att vara sig själv… i sig själv.
Och det är jag så himla tacksam över just nu!
Britta