På att fota såpbubblor….!
För de är verkligen tacksamma fotomodeller. Visserligen lite svårfångade men är väl också det som är tjusningen med det.
Att man får jobba lite för att få med dem på bild. Det är mycket som ska ”klaffa” för att få den där speciella känslan i bilderna. Men hur bilderna än blir så är känslan man får av dem alltid ett övervägande…lugn….stillhet,lugn, eftertänksamhet och ja…lite meditativ känsla helt enkelt.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att förstora och sätta upp bubbelbilder på väggen.
Ja, lugn och stillhet är nog vad den här helgen mest kommer att innehålla. En sån där skön helg då man inte har några bestämda planer utan bara slappar, pysslar, promenerar lite med Line och ja…bara gör vad som faller en in.
Har just kommit hem ifrån en tur upp på ”vidderna” av Söderås åkrar. Klar hög höstluft, solsken och en härlig utsikt över Siljan.
Line har fått rusa av sig och till och med fått den stora lyckan att träffa en kompis i form av äldre Labradorhane på 11 år. Han var visserligen inte så pigg på att hänga med i hennes tokryck, hopp och rullningar men för henne var ändå lyckan total.
Hon äääälskar andra hundar och vet inte hur snabbt hon ska visa hur underlägsen hon är genom att antingen lägga sig så platt hon kan på mage eller vända upp magen och spreta med benen som om hon vill säga…”här har du mig, gör vad du vill” typ?? :)
Nåja…nu var han väl bara sådär måttligt intresserad och efter en snabb genomgång med nosen över Lines kropp så nöjde han sig med att lufsa omkring med nosen i marken istället medan hon hysteriskt hoppade omkring framför, bakom, över och gärna också under honom i hopp om att få ”igång den gamla gubben lite”.
Men…utan större resultat.
Tålamod hade han i alla fall och sa inte ifrån en enda gång. Enligt ägaren så skulle inte det komma att ske heller då han var en totalt genomsnäll gammal gubbe som aldrig någonsin sagt ifrån till någon…inte ens deras katter så…där hade Line en jämlike i alla fall :)
Men nu ligger vi mätta och nöjda i sängen och Line i soffan och bara myser. Det är precis den här typen av helger man behöver ibland.
Ta en liten paus från alla sysslor och arbete.
Brukar ha lite svårt för det men då och då kommer helger som jag känner att det inte finns några alternativ. Kroppen verkar liksom sköta det där själv med att säga ”stopp, nu räcker det, nu är det vila som gäller”!
Känner mig både stel, trött och orkeslös och har inte ens någon idé om att göra något större projekt eller nytta så då är det bara att lyssna och lyda.
Nåja. Som jag sa häromdagen när armen gjorde lite extra ont efter en arbetsdag att den dagen jag står inför Sankte Per och ska tala om vad jag gjorde med mitt liv här på jorden så kan jag i alla fall säga att jag åtminstone använde min kropp. 
Ha det gött!
Britta