Har tagit ledigt på fredag då jag, mina syrror och våran (barn) 8 st i åldrarna 13-22 år + tre flickvänner, ska ge oss ut på en vandring på mellan 1,5-2 mil rakt igenom skogen från Söderås 2 km härifrån till Klitta fäbod där våra föräldrar har en stuga.
Ser verkligen fram emot det och hoppas att vädergudarna är med oss. De är ju otroligt nyckfulla nuförtiden så man vet ju aldrig om det blir stekande sol eller monsunregn??
Tar naturligtvis med kameran och gör ett eget litet inlägg om vandringen sen.
Sv och Line törs tyvärr inte följa oss hela vägen utan kommer och möter oss från andra hållet istället. Dels så vet vi inte om hon bör gå så långt även om hon säkert skulle klara av det rent fysiskt, och dels så är Sv inte riktigt hundra procent bra i sitt högerben än (typ ischias) så han vill inte riskera att bli sämre nu när det ändå är på bättringsvägen, vilket jag förstår helt och fullt.
Tråkigt att de inte kan följa men så småningom kommer nog dagar då det blir möjligt också.
Blir ju i alla fall spännande att veta att de är på väg att möta oss och blir nog en uppiggande händelse mot slutet av vandringen när man är sådär lagom mör och trött i både kropp och psyke.
Sen kommer lördagen med en ganska stor utmaning för mig och min introverta/högkänsliga sida. Svs brors fru fyller 60 och vi är bjudna dit tillsammans med 70 andra för mig okända människor…..förstår ni…..70 okända människor…och så jag….???????????????????????????
Hjälp….har nog inte fattat hittills vad jag gett mig in på…!?!?!?
Eller ja…ljuger ju lite när jag säger hela 70 människor, för fem av dem känner jag ju faktiskt 
Sv känner jag ju ganska bra :) :) …..hihi!
Sen är det hans ena syster och man som jag också är välbekant med vid det här laget, och självklart har jag även träffat hans bror och fru (hon som fyller år) ett antal gånger så endast okända människor blir det ju inte.
En liten tröst är också att Svs syster som jag träffade senast idag, tyckte att vi skulle se till så att vi hamnade bredvid varandra under middagen vilket ju kändes tryggt och skönt att höra.
Hon känner också lite likadant inför en stor fest med en massa okända människor så vi får väl se till att hitta oss en egen liten hörna
Har ju vetat om den här festen sedan i våras nästan men inte haft tid och tillfälle att fundera så mycket på den. Kunde nog dock aldrig tänka mig att den skulle vara så stor. Hade inbillat mig att det skulle handla om en fest för de närmaste bara på typ 25-30 pers max!
Men nu är det som det är och någon återvändo finnes ej…. :)….och sen vet jag ju att när vi väl är där och har ”kommit på plats” så blir det säkert trevligt.
Att det sen kommer att komma en riktig ”dopaminbaksmälla” vet jag ju om och är beredd på.
Från första början trodde jag nog att vi skulle övernatta där eftersom vi har ganska lång resväg men då t om Sv tyckte att vi bara skulle åka över dagen så var jag ju inte sen att ”nappa” på det förslaget. Kan behöva både somna och vakna upp i min egen säng efter den här typen av upplevelse
Sen får vi se om söndagen blir helt lugn eller inte :) får besked vilken dag som helst här om en ev händelse som jag ännu inte kan skriva om då det är lite hemligt t om för Sv ;)
Ska ev överraska honom med en ”aktivitet” som jag vet att han skulle uppskatta men som sagt…får se om den blir av eller inte. Visar sig imorgon eller i övermorgon!
Men nu är det sängdags som gäller. En arbetsdag kvar innan den stora helgen är här! Måste börja planera packning inför vandringen också.
Ha de gött..så hörs vi!
Britta