lillasysterfix

Tack och lov att man har bloggen att skriva av sig på. Även om det inte är många som läser det jag skriver så fungerar den som en slags ventil för alla tankar och funderingar som far omkring inne i min hjärna ibland.
Har tyvärr inte heller många omkring mig som är intresserade av det jag går och tänker på för tillfället så jag får helt enkelt nöja mig med att skriva ner det.
Har på senare tid kommit på att jag skulle ha behövt en syster till. Låter kanske konstigt eftersom jag faktiskt har två redan men tyvärr så är ingen av dem särskilt intresserade av djur.
Tänk att ha en hästintresserad syster i samma by, hur kul skulle inte det kunna vara?
Då skulle vi kunna ha hagar och hästar tillsammans vilket skulle göra det lättare både ekonomiskt och arbetsmässigt.
Hon skulle också behöva vara lite tuffare än mig och våga prata med människor runtomkring. För mig är det otänkbart att ens våga fråga en granne om jag får använda hans/hennes mark till hagar.
Bottnar sig nog i denna livrädsla jag har för att vara obekväm och till besvär för andra, för tänk om de inte skulle våga säga nej och gå och tycka att man var världens drygaste och jobbigaste. Usch vad hemskt!
Nej en storasyster med ”skinn på näsan” och ett lika stort hjärta för djuren vore det perfekta för mig, eller varför inte en hästintresserad storebror, vore nog ännu bättre faktiskt.
Men det är ju inget att gå och fundera på efter som jag faktiskt inte har det där syskonet och knappast kommer att få det heller:) tror inte att mina föräldrar tänkt sig att adoptera en fyrtioåring nu när de gått i pension

Hur som helst så är det väl mest hästtankar som snurrar i huvudet nu. Å ena sidan så känner jag att jag bara måste ha en egen häst att ta hand om så fort som möjligt, men vid närmare eftertanke vet jag att det inte är dags för det än.
Jag är inte den som gör något förhastat och att skaffa häst är ett stort beslut som medför en ny livsstil och en massa ansvar, och så länge mina söner bor hemma och med allt som händer omkring dem så finns det nog inte utrymme för ytterligare en familjemedlem.

Som jag nämnt förut så är jag en introvert person vilket betyder att man inte kan ha så många ”bollar i luften” samtidigt. Jag måste ha struktur och koll på vardagen för att fungera bra och kan inte leva dag för dag med en fullklottrad almanacka för då blir det liksom kortslutning i hjärnan.
Men drömmar ska man ju i alla fall ha och i framtiden när barnen har mer sina egna liv så vore det nog perfekt för mig att ha en häst att ta hand om.
Eller rättare sagt jag är helt övertygad om att jag kommer att skaffa häst men när var och hur känns inte helt säkert än. Att det är det jag vill hålla på med är det ingen tvekan om, eftersom jag hellre går omkring i skitiga bekväma stallkläder och mockar skit, än springer i affärer och letar senaste modet i högklackat.
Sen kommer man till frågan hur det ska gå till rent praktiskt. Det är det som snurrar omkring i hjärnan för tillfället. Nu har min sambo dessutom (antagligen för att han vill slippa stallbygge vilket jag kan förstå) fått för sig att jag ska ha lösdrift istället för stall med tanke på allt det praktiska med tex, spån och gödselhantering. Han har nyligen pratat med en hästägare som så gott som slutat ta in sina hästar i stallet eftersom hon märkt att de mår bättre av att vara ute året om.
Så nu har jag börjat läsa lite om lösdrifter och uteboxar, något som jag förut varit helt emot och nog fortfarande är mest emot tror jag. Jag vill ha ett stall att kunna ta in hästen i när tex insekterna är som mest plågsamma eller när det är snöstorm och trettio grader kallt. Dessutom tycker jag att det känns tryggt att ha dem inne på nätterna och veta att det har det bra. Finns så mycket galna människor nuförtiden och man vet aldrig vad de kan få för ideer.
Det händer ju faktiskt då och då (även här i Rättvik har det hänt) att några sjuka människor åker omkring och skär hästar med kniv, då främst ston. En helt vidrig och obegriplig sysselsättning.

Sen krävs det ju faktiskt att man har ganska stora hagar om de ska gå ute året om och än så länge så äger jag faktiskt inte en enda liten hage, så vem vet, det kanske till och med krävs en flytt för att uppfylla hästägardrömmen.
Visst förstår jag att hästarna kanske egentligen trivs bäst med att gå ute året om och jag är ju dessutom bara intresserad av tåliga raser, såsom islandshäst eller någon typ av kallblod.
Någon känslig het arab el liknande är ju inte aktuellt för mig så för den delen skulle det nog funka med utevistelse året runt. Jag vill ha en robust, tålig, lugn och gärna lite äldre häst för promenadridning i skogen.
Islandshäst, fjording, tinker eller till och med ardenner är de raser jag skulle ha svårt att välja bland.
Islänningar är ju så fina och av bra storlek, fjordingar gillar jag också men i så fall skulle jag låta manen växa och inte ha den där stubbmanen som de flesta har. Djur ska se så naturliga ut som möjligt tycker jag och det finns väl inget värre än när man klipper tex en pudel så att den ser ut som en leksakshund. Usch!
Tinkers verkar så härliga med bra temperament och så vackra och mäktiga med sitt hovskägg och ofta långa härliga man. Ardenner är ju så charmiga med bröst och bringa som en tjur och ändå så lugna och stabila.
Snacka om en lugn och trygg kompis.  Sen att man i de närmaste får sitta i spagat på ryggen på dem är en helt annan historia

Så vi får se hur det blir med stallbygge och allt vad det innebär. Dessutom läste jag bara häromdagen att en veterinär hoppades att lösdrift inte skulle bli alltför vanligt eftersom det skulle innebära att han snart inte skulle ha något jobb kvar för att hästarna höll sig så friska av det.
Hmm…typiskt att man skulle läsa det också, eftersom jag innerst inne vet att det här med att ha hästen i ett stall egentligen är att förmänskliga den. Men det vill jag nog inte riktigt erkänna eftersom ett stall att hålla fint och pyssla i skulle vara halva nöjet för mig ifråga om hästägande, men det är också en helt annan historia

Britta