Vet att bilden är usel och var nära att börja om hela proceduren med fototagning, förminskning osv för att ta en ny med skärpan på rätt ställe... 
blir galen på mig själv när jag ibland har så bråttom och vill komma igång med skrivandet så att det blir såna här bilder.
Men det var ju tur att ni nu i alla fall får se vilket fint mönster vi har på vårat överkast…???? …ELLER??….suck!….!
Nåja…tror att ni i alla fall kan tänka er hur fina de är i verkligheten så att säga.
Howlit (den blåa) och Tigeröga är det i alla fall och den blåa är min och den andra Svs.
Den är verkligen skön att hålla i och ligger så bra i handen… :) rena avkopplingen att bara sitta och hålla i den.
Gör gott i hela kroppen…och själen såklart!
Sen valde jag ju tre bergskristaller och två Sodaliter också och jag har aldrig haft rundade bergskristaller förut utan bara ”spetsiga” kristallformade så de här känns roligare och skönare att hålla i. Lite lättare att ha med sig i fickan också när de är rundare i formen.
Och så Svs ”drös” :) av Tiger och oxöga….! Han kunde nog helt enkelt inte välja bort någon och tyckte att han kände något positivt från alla så nu har han några stycken :)
Så nu har vi lite nya kristaller att ha med oss eller bara hålla i ibland när man känner att man vill ”ladda batterierna”. Igår var vi i alla fall iväg och löste ett av mina orosmoment och bekymmer och guuud så skönt att släppa tanken på det när det var klart!
Var nämligen iväg till veterinären med Rasmus för rakning av tovad päls på bröstet/halsen och det gick så bra så att vi knappt trodde det var sant. Man blev ju riktigt stolt över honom och hur han skötte sig där.
Det var säkert minst tio år sen sist som han var till en veterinär och den här gången satt han och jamade ynkligt i transportburen under hela resan.
Tur att vi fått en smådjursklinik i Rättvik för senast gick resan ända till Mora men då sa han inte ett pip. Kan nog ha med åldern och den osäkerhetskänsla det måste ge att inte höra något att göra.
I alla fall så när vi till slut var framme och blev emottagna så gick det väldigt snabbt och smidigt. Sköterskan frågade om vi trodde att han skulle kunna rakas utan nedsövning eller lugnande och det var jag ju väldigt tveksam till men…medan hon pratade öppnade hon luckan och stack in handen för att känna på honom…och konstaterade snabbt…just när jag befarade att hon nog skulle riskera att få ”smaka på klorna” ….att ”Den här klara vi nog utan sövning, det var så lite så och han verkar så lugn och snäll”.
Ujujuj…tänkte jag och bad en tyst bön för mig själv….undrar när han ska börja visa vad han tycker om den här behandlingen??
Men….vips så hade hon plockat ut honom från buren. Tagit fram trimmern och fått på honom en liten ”tratt” på huvudet bara som säkerhet ifall att han skulle få för sig att bita…sen bad hon mig att hålla honom lite lätt i nackskinnet och så satte hon igång.
Och det gjorde han med…..ja inte med att kämpa emot eller få panik eller ens försöka försvara sig….nej, medan hon försiktigt kör med trimmern på bröstet på honom, sitter han och slickar och slickar på insidan av tratten precis som om han ”hejade på” och ville hjälpa till med saneringen av den hoptovade ”filten” som bildats på honom där fram.
Sen började det rycka i bakbenet på honom och visade tydligt att det kliade så pass så att han också ville vara med … 
Efter en stund när det värsta var borta och hon letade efter fler tovor så kände jag att ”nu börjar han skaka…nu är han nog rädd och tänker fly eller kämpa”…men insåg snart att ”skakningarna” inte var något annat än att han spann som en kattunge!
Hon hittade lite mer tovor alldeles ovanför ena frambenet och trots att trimmern råkade riva upp ett par sår så reagerade han inte.
Det var ju lite synd att han fick såren när det annars gick så bra men är det något katter har så är det väl bra läkkött så det är nog snart bra igen.
Dessvärre har han nu dragit iväg igen och det är bara att hoppas att såret läker som det ska så att han nu inte ska behöva få någon infektion också när tovorna äntligen är borta.
Och sen kan jag ju säga att hade jag vetat vad ”hela kalaset” hade gått på förut och i alla dessa år jag kämpat och slitit med denna tovade päls hela vårarna så hade jag nog tagit den här hjälpen för längesen. Var ju beredd på ett fyrsiffrigt belopp då man alltid hör hur dyrt det är att åka till veterinär men denna behandling som var så värdefull för både mig och Rasmus och besparade oss en massa tid och besvär kostade inte mer än 200 kr….200 spänn för detta är helt otroligt för mig.
Och då fick vi med en flaska ”gel” av något slag att behandla såret med plus tratten ifall att han skulle vilja vara där och slicka alltför mycket.
Visserligen hade vi ju inte behövt de grejorna om inte trimmern skadat honom men ändå.
Är så nöjd med hur smidigt det hela gick så nu behöver jag inte våndas varje vår över dessa tovor utan bara ringa och få hjälp med dem…..JIPPIE…..!!!!
Har ju alltid sagt att ”aldrig mer en långhårig katt” pga besväret med denna päls men …nu vet jag inte om jag känner så längre?
För dom är ju trots allt något alldeles speciellt och otroligt fina så länge de är välskötta. Ser nästan ut som sagoväsen när de är som finast.
Men nu måste jag uuuut…det är ju äntligen riktig vååååår…och krattan och veden väntar.
Britta