Men igår var det onda i ryggen borta…både på höger och vänster sida????
Fick en till behandling av Sv dagen efter att jag skrev senast och inte vet jag vilka krafter han hade till hjälp då, men nu är det där som gjorde så fruktansvärt ont och som jag trodde skulle bli kvar alldeles fruktansvärt länge helt borta…????
Ja jag fattar ingenting faktiskt men är väl bara att tacka och ta emot och njuta så länge det varar.
Så igår kunde vi börja med veden….så här står han nu, ”mirakelmannen” min…! Kanske var för att han ville ha sällskap på vedbacken som han kallade in lite ”högre makter” och healade mig 
Ja…inte vet jag, men är väl heller ingen idé att fundera på vad som var så galet med ryggen. Det är ju borta nu så nu gäller det bara att ta vara på chansen man fått och se till att träna upp kroppen igen. Började faktisk lite smått igårkväll med att knåpa ihop ett eget enkelt träningsprogram som jag tror kan räcka med till en början.
Blev någon blandning mellan styrketränings, stretch och yogaövningar och hittade på allteftersom jag utförde dem. Rullade ut yogamattan på golvet och började med att stå i plankan några sekunder, sen blev det armhävningar, stretching, yogaövningen Kobran, Kaninen, stretching igen sen Båten, stretching av nacke, rygg osv osv.
Det roliga var att jag efter varje övning kände efter….hur känns det nu i kroppen och vad borde nästan övning vara? Om det stramade någonstans stretchade jag det, och om det kändes som om armarna tex fått nog så tränade jag ben eller magmuskler istället osv. Programmet fick alltså växa fram under tiden som jag höll på och tror att jag fick med det mesta av vad jag behöver till att börja med.
Sen blir det ju lite extraträning i och med arbetet med veden men det är ju bara en bonus i så fall. Det här är ju nästan mer berikande för själen än för kroppen. Att få jobba utomhus i solsken och fågelkvitter räknas väl mer som friskvård än arbete.
Trodde aldrig när jag låg i sängen på värmedynan senast att jag skulle kunna stå här och stapla ved ett par dagar senare. Är så himla glad och tacksam för det då det ju finns en hel del jobb att göra på en gård såhär i vårtider. Äldste sonen började med att riva hönsgården igår så där finns det också en del som ska göras med att städa upp runt och frakta iväg gamla ruttna brädor osv. Ska ju skura och snygga upp hönshuset också så att vi kan sätta ut det till försäljning.
Men vi tar en sak i taget och lite då och då och tids nog så blir det väl klart.
Vill ju helst hinna så mycket som möjligt innan säsongen för kyrkogården börjar eftersom jag vet hur trött man blir och hur det tar på kroppen till en början.
Idag har jag äntligen beställt en tid åt Rasmus för att få hjälp med hans toviga päls. Han blir ju 16 år i år och hittills har jag alltid klarat av dessa eländiga ”vårtovor” själv men ….nu har han nog blivit lite gammal och ”gubbgrinig” så det är bara att inse att den här gången fixar jag det inte ensam utan att bli riven eller i värsta fall biten?
Han har visserligen aldrig skadat mig särskilt mycket förutom för några dagar sen då han fick in en fullträff med klorna på handen. Men för det mesta så kommer han bara med varningar i form av ”morrgnäll” alltså en blandning mellan morrning och jamande och slutar jag inte då så får jag skylla mig själv för nästa varning brukar vara en tass som snabbt som en huggorm kommer farande. Bitit har han dock aldrig gjort men vad vet man? Vill inte chansa och kanske nästan tvinga honom till det när han är så pass tålmodig och låter mig klippa millimeter för millimeter ibland när han är på det humöret.
Problemet nu är att hela halsen på framsidan..alltså under hakan och nedför hela bröstet är som en enda stor tova och de försök jag gjort har inte varit särskilt lyckade.
Så nu får det bli ett veterinärbesök, kosta vad det kosta vill!!
Pengar får såklart inte styra när det gäller att befria ett djur från lidande, för det är såklart ett lidande då det måste luggas och strama ordentligt i huden under.
Räknar med minst ett par tusen och kanske mer om de måste söva honom? Vi får väl se, men måndagen den 20 har jag fått en tid i alla fall.
Ska bli så skönt att släppa detta problem ur tankarna och samvetet. Varje vår har varit en plåga med dessa tovor som jag vet att jag måste göra något åt och det är många timmar som har ägnats åt detta arbete med att millimeter för millimeter klippa bort tovor utan att klippa i huden, och den gränsen handlar bara om just millimeter så det är 100 % koncentration som gäller.
Man måste först utrusta sig med glasögon, pannlampa, liten vass sax, tålamod, lugn och framförallt vara beredd på att snabbt ta undan händerna när första varningen kommer
Så att betala en slant för att slippa detta som man ständigt har i tankarna under våren kommer att vara såå värt det.
Men nu kurrar det i magen och det betyder dags för lite mellanmål.
Ha det bra!
Britta