Vi har ju satt upp två tavelhyllor i hallen där vi använder våra egna bilder som motiv och som vi byter efter årstid kan man säga.
Alltid lika skön känsla när man tröttnat på de som sitter uppe och det är dags att byta ut dem. Nu kändes det extra bra då vinterbilderna fick ersättas av vårbilder med blå och vitsippor :)
Meningen från början var att det skulle vara både mina och Svs bilder såklart men eftersom han inte är riktigt lika intresserad av foto som jag just nu ( han är nog periodare på det) så fick det bli enbart mina bilder den här gången. Två blåsippsbilder och…
…en vitsippsbild tagen strax innan solen är på väg ner. Ingen av bilderna är självklart från i år då det väl åtminstone inte kommit några vitsippor än? Inte här där jag bor i alla fall.
Blåsippor har vi däremot sett en del när vi varit ute och knallat runt i skog och mark.
Vill verkligen tipsa fler om att göra såhär med sina bilder som man ju annars så sällan tittar på eller gör något med nuförtiden. De bara sparas i en mapp på datorn och ligger där till ingen nytta egentligen. Vi pratade faktiskt om just det häromdagen och hur det var ”förr” innan digitalkamerornas tid då nyframkallade kort var en av livets höjdpunkter.
Minns hur glad man blev när de låg där postlådan en dag och hur mycket man såg fram emot att titta på dem. Lite som när det kommer en ny tidning som man har prenumeration på nu.
Då var det ju nästan en anledning till att åka och hälsa på varann om någon hade fått nya kort. Eller det var i alla fall en viktig händelse när man hälsade på släktingar.
Då var det ju också ännu mer spännande eftersom man aldrig visste hur korten blivit eller om man ens kom ihåg vad man hade fotat!? :)
När jag nu skickar bilderna på framkallning så har jag ju suttit innan och noga valt ut de jag vill ha så den spänningen är ju helt borta även om det alltid är lite överraskande att se hur de verkligen ser ut i större format och som ett riktigt foto.
Bilderna vi skickar efter är förstorade till 20×30 vilket är lagom för ramarna och kostar bara 9 kr styck vilket känns väldigt billigt tycker jag. Man får mycket för de pengarna faktiskt.
Jag är kund hos Fujidirekt och är nöjd med bildkvalitén de har, men å andra sidan har jag inte provat något annat heller så egentligen kan jag inte uttala mig om hur bra de är eller inte.
Nåja…nu till det utlovade ”gnället”…. 
Igår vaknade jag och hade lite ovanligt ont under höger skulderblad, alltså det ställe som jag brukar ha mer eller mindre ont på och sen under dagen kom kroppen på att den skulle hitta på ett nytt ställe att flytta smärtan till…ja tyvärr så innebar inte det att det gamla vanliga stället smärtade mindre utan tvärtom….de samarbetade de j..l..na… (: (OBS, vet att man inte får svära i en blogg men är ganska sugen just nu) i alla fall så började det liksom mola och dra och hugga i nedre delen av ryggen på vänster sida så till slut kunde jag knappt röra mig normalt på något sätt.
Än stramade det uppe i högersidan och än högg det nere i vänstersidan så jag gick här och muttrade och stönade lite för mig själv mest hela dagen.
Fick för mig att det berodde på alldeles för lite rörelse och motion och gav mig ut på en skogspromenad med Line men…..när vi väl tagit oss över åkrarna och ner i skogen så hör vi ett välbekant litet försiktigt jamande.
Och där mellan träden kommer våran lilla Selma försiktigt smygande. Hon hade alltså följt efter oss hela tiden utan att vare sig jag eller Line märkt något.
Att jag inte märkt något var väl inte så konstigt men att Line som brukar vara så uppmärksam med alla sina sinnen inte sett henne kändes lite konstigt.
Däremot blev hon överlycklig när hon insåg att det kom en kompis som hon förhoppningsvis kunde få leka med i skogen, men de drömmarna satte matte stopp för direkt.
Lines lek är lite för häftig för katterna och vi har alltid varit noga med att göra klart för henne att jaga dem inte är okej. Hon lyssnade faktisk och lydde mig trots att hon nog var rejält sugen på att få lite fart på katten…
Men nöjde sig med att få låna min handske som hon kunde hoppa omkring och slänga med hit och dit…fast nog var det med hopp i blicken som hon studerade Selma ibland när hon kom småspringande efter oss på väg hem igen.
Hade tänkt gå längre men ville inte riskera att få med oss Selma ännu längre in i skogen så det var bara att vända och gå hem igen.
Hur som helst så blev ryggen inte ett dugg bättre av det och framåt kvällen var det svårt att ens sitta utan att det högg och gjorde ont.
Nu kan man kanske tycka att jag som har en sambo som fixar ryggar, knän, armar och ja det mesta på andra som har ont , inte skulle behöva ha det såhär men. Han gjorde såklart så gott han kunde för att hjälpa mig men att få bort det helt gick inte och det hade jag inte väntat mig heller.
Det lättade i alla fall något efter hans behandling men kom tillbaka nästan lika starkt senare under kvällen.
Jag har aldrig i mitt liv upplevt denna smärta och kan tänka mig att det är i alla fall i närheten av det man känner när man har ryggskott.
Tittade precis på övningar på youtube för just den här typen av smärta och ska prova dem sen när jag tagit mig ur sängen.
Ligger faktiskt i sängen än på min underbart sköna värmedyna och med tanke på vädret som består av regn och blåst idag så känns det inte helt fel att göra det.
Men nu är det nog dags att röra på sig lite och få igång lite cirkulation.
Sen när det här är över är det nog bara att inse att det är dags att börja träna lite mer seriöst. Att min kropp fungerar som den ska är ju väldigt viktigt eftersom min försörjning kommer av att jag arbetar fysiskt och om det hade varit så att jag hade haft jobb nu vare sig det handlar om städning eller kyrkogårdsarbete så hade jag faktiskt inte kunnat jobba.
Högerarmen och högersidan kan jag för det mesta klara av att stå ut med smärtan ifrån men det här hindrar ju en från att röra sig normalt. Man är livrädd för att det ska hugga till när som helst och att man sen ligger där man ligger.
Nej så nu får det bli lite ordning på rörelse och motion för om tre veckor är det dags att dra på sig kyrkogårdskläderna igen och jag vet faktiskt inte om rullator ingår i grundutrustningen för personalen ….
Ha en skön söndag…vädret till trots!
Britta