Nja…men nog är det lite besvärligt åt henne allt. Livet kan vara hårt när man är liten och inte har hunnit bygga upp sitt immunförsvar än. För det var hur vi fick det förklarat för oss.
Att Line precis som för småbarn som blir förkylda stup i ett, helt enkelt har lätt för att dra på sig smitta av olika slag eftersom hennes kropp är i ”uppbyggnadsfasen” av sitt försvar.
Och det låter ju logiskt och förståeligt. Hon har ju bara ”äldre” hundar omkring sig som hon träffar ibland och det vore väl konstigt om hon inte skulle råka ut för någon smitta när hon ska vara sååå himla nära och slicka, slicka och slicka dem i ansiktet och på munnen såklart.
Hon vill verkligen förmedla hur liten, snäll och undergiven hon är… 
Så nu är det medicinering i sju dagar som gäller i form av salva, droppar och oralt, som det heter. Alltså flytande som ska intas i samband med måltid, och det ser inte ut att bli några problem då hon knappt gör något motstånd alls.
Trodde ju att det rent ut sagt skulle bli ett ”helsike” hos veterinären men hon stod absolut stilla på undersökningsbordet och lät sig hanteras på alla vis trots att det säkert gjorde ganska ont ibland.
Annars är hon sig ganska lik även om det blir lite mer kisande istället för spanande ut genom favoritutsiktsfönstret …
Och nog är det skönast att blunda ändå…
Men är så tacksam för att det inte var något allvarligt och misstänker att hon kommer att svara bra på medicinerna. Ska göra ett återbesök om en vecka för att se så att det har läkt ut ordentligt och det känns tryggt och bra.
Vi har ju äntligen fått en smådjursklinik här i Rättvik igen och de gånger vi har gjort besök där så har vi blivit väldigt bra behandlade. Trevlig personal som känns personligt engagerade och verkar ägna sig helhjärtat åt sitt arbete.
Så det här är alltså läget just nu i vårat liv och imorgon väntar en ny dag …
Hörs och ses!
Britta