Ja vad i hela friden har de gemensamt tro? :)
Jo vad jag vet så inget annat än att de båda var med som ”huvudpersoner” i en dröm jag hade inatt. Har ju gått in för mitt bantningsprojekt av ”guben min” på fullaste allvar och till hundra procent, och det sätter väl sina spår i huvudet och hjärnans tankebanor när dagarna är fyllda av planering och tillagning av god bantarmat.
Hästar har jag ju mer eller mindre dagligen i huvudet och tankarna då de är det absolut bästa djur som finns och är väl egentligen ingen relation av slaget djur/människa som går upp emot den djupa gemenskap dessa båda kan ha.
Vet också att vi pratade om just hästar igårkväll då Sv målade upp en framtidsdröm om vårat hus någonstans lite avsides med närhet till naturen och en tillvaro som gjorde det möjligt för mig att ha en häst.
”Tänk vad bra du skulle må då!” Avslutade han med och ja…visst är det så, men samtidigt en lite för stor dröm tror jag för hästhållning kostar både tid och pengar. Har ju också haft häst en tid i mitt liv och fått uppleva allt det underbara med det och det ska man vara tacksam för, vilket jag är också.
Tänk vad många som drömmer om det men aldrig någonsin får möjligheten.
Och Kalle Moraeus då…vart kom han in i mina drömmars land? Ja det vet jag däremot inte, men kanske såg jag en skymt av honom på tv.n igår eller i någon tidning och det kan ju räcka för att hjärnan ska ”plocka upp” det och använda det i drömmarna. Nåja…handlingen i drömmen var i alla fall att jag hade fått ett erbjudande om att jobba som hästskötare åt hästen Milton (en världskänd hopphäst från Storbritannien som avled 1999) men grejen var den att jag inte visste om jag skulle kunna ta åt mig det arbetet som skulle ta mycket av min tid då jag hade fullt upp med att banta ner min sambo som inte var någon mindre än just Kalle Moraeus och Kalle får ursäkta…han läser nog inte min blogg ändå 
….men ni förstår ju vilket projekt det skulle vara… 
Så jag var verkligen i valet och kvalet…hur skulle jag göra? Missa drömjobbet eller svika min partner som äntligen börjat minska lite i vikt….ja ni…det var ingen lättsam känsla kan jag lova.
Och det värsta var väl ….att egentligen var jag inte särskilt kär i honom heller men jag hade ju tagit på mig projektet att få ner honom i vikt och pliktkänslan sa mig att då fullföljer man också.
Håhåjaja… :)…..vet inte hur det så att säga slutade och vaknade nog innan denna inre konflikt var löst men huvaligen vilken känsla det var att slåss med.
Nu är det ju väldigt komiskt att tänka på men då var det inte det minsta roligt utan bara stort allvar.
Men tillbaka till verkligheten nu som mest verkar bestå av grönsaker numer… …nejdå, vi äter mycket annat än grönsaker men igår när jag kokade broccoli till en blivande ”smal” gratäng gjord på keso, ägg och mjukost + lite bacon, (överraskande god för övrigt) så fick jag för mig att ta fram kameran, och trodde väl aldrig att broccoli kunde vara så vackert…
Igår hamnade vi ute i skogen vid en liten å då jag hoppades på att få lite fina bilder, men ibland bara vill det sig inte, och det där jag hade föreställt mig innan som inkluderade såpbubblor i solskenet vid vattnet blev inte alls så lyckat som jag trodde då det var för mycket snö kvar. Men det är ju det som är lite charmen med just foto. Att man inte lyckas alla gånger, ungefär som med fiske tänker jag. Ibland är det stört omöjligt och andra gånger bara flyter det på .
Fick i alla fall en härligt ”kaxig” bild på våran ”lilla” valp som vuxit sig så stor och vacker. Svårt att fatta att det bara är ett knappt halvår mellan bilderna. På den äldre bilden är hon bara en liten bäbis och på den nya ser hon ut som en nonchalant tonåring med attityden ”jag skiter väl i er..och gör precis som jag vill eftersom jag faktiskt vet bäst!”
Nu är hon tack och lov inte av den typen och vill för det mesta lyssna och vara oss till lags. Sen finns det såklart frestelser som ibland bara blir för mycket för en liten valp att stå emot…precis som för små barn och det är väl bara som det ska vara antar jag.
Idag har vi bara tagit en kort sväng ut på åkern här bredvid då Sv ville testa ett nytt flugspö som han köpt, och det räckte som utevistelse eftersom temperaturen inte var så behaglig. Blåste kallt och kändes som is i luften men kameran fick hänga med i alla fall trots isbitar till fingrar och hittade ett ganska roligt motiv faktiskt.
Nämligen den här delen av en gammal björk som nog legat många många år så att den förvandlats till ett riktigt konstverk. Så himla vacker och speciell. Testade mina så kallade ”kreativa filter” på den och vips så blev ju allt mycket roligare.
Som ”grynig svartvit” blev den nog bäst tycker jag. Dramatisk och vacker på något vis? Ser nästan ut som ett fantasidjur av något slag?
Som ”oljemålning” något helt annat.
Som ”akvarell” lite för blek.
Två effekter av ”leksakskamera” av vilka jag nog föredrar den övre gulgröna.
”Miniatyr” blev också speciellt då ”djurets öga” fick hamna i fokus.
”Fisheye” däremot blev kanske lite väl dramatisk men kul att testa i alla fall.
Men nu måste jag se till så att mitt lilla ”projekt” får i sig lite kvällssoppa plikten kallar ni vet…men som tur är så är jag helt, fullt och innerligt kär i personen i fråga den här gången :) ….blir lite lättare då….
Britta