För det är väl så man ska tänka. När jag blir miljonär …och inte om jag blir miljonär…!
Och när jag blir det, då ska jag ….
…köpa den här marken av min far eller syster eller vem det nu är som äger den och bygga mig ett hus… 
För bättre läge än det här kan jag inte tänka mig.
Lugnt och fridfullt! Mitt ute i skogen men ändå med öppen mark omkring och till och med utsikt över Siljan. Är heller inte så långt ner till riksvägen vilket man inte kan tro när man tittar ut över markerna.
Tänk att sitta härute en tidigt vår eller försommarmorgon…på sin veranda som vetter mot Siljan. Inga grannar i sikte….ingen som promenerar förbi, utom möjligen någon älg eller rådjur….bara lugnet, dofterna från naturen och fågelkvitter.
Fy tusan vilket drömläge…!!!!
För bra för att vara sant förstås men det sägs ju att allt är möjligt om man bara tror på det så…..varför inte tro och drömma i alla fall!! ;)
Huset ska bara vara alldeles lagom stort och naturligtvis värmas upp av en kamin och gärna vedspis. Sen kan man ha en luftvärmepump som lite extra hjälp om man tex blir borta länge. Det ska bara vara ett plan eller möjligen en liten överdel med ett sovrum ut mot sjön.
Mycket öppna ytor nere (för att tillgodogöra sig värmen bättre) och en kamin mitt i någonstans.
Jo ni…det där kändes skönt inombords det.
Man måste drömma och fantisera lite ibland, för då känns det lättare att leva vidare i verkligheten ett tag till. För verkligheten är nog egentligen den att vi sitter här med ett hus som knappast går att sälja utan att fixa till en del kostsamma saker först och den kostnaden som krävs har vi inte råd att ta på oss så…snacka om att ha ”målat in sig själv i ett hörn”.
Skulle vara om det dyker upp någon rik stockholmare kanske som tycker att en miljon är ett rimligt pris för en sommarstuga + ca 500 0000 till för att rusta den….
Eller någon tysk kanske? Dom tycker väl att ett hus i Dalarna är pittoreskt och exotiskt? Nåja…som man bäddar får man ligga heter det ju och sen sägs det ju också att vi är här på jorden för att lära oss och utvecklas som individer…och hur skulle jag utvecklas om jag fick chansen att bygga ett drömhus ute i skogen någonstans?
Inte mycket tror jag? För då skulle jag verkligen stanna där tills jag inte kunde klara mig själv längre.
”Boa in” mig ordentligt och förmodligen undvika ”folk” ännu mer än vad jag gör nu och det är ju mest det som gör att man utvecklas som människa.
Att vara tvungen att umgås, agera och ”socialisera” sig med andra. Först då lär man sig hur man själv egentligen fungerar och vad man kanske bör ändra på för att bli en bättre människa.
Skulle jag sitta där i min stuga i skogen med några katter en hund och kanske till och med någon häst så skulle jag vara så nöjd med livet så några större förändringar skulle det inte bli.
Då skulle jag verkligen bara leva, njuta och liksom ”flyta med” i tiden, och jag är inte så säker på att det är meningen med detta liv?
Det finns ju visserligen två aspekter på det där inom den sk ”nyandligheten” som ligger i tiden nu.
En del av den som säger att det är meningen att varje människa ska njuta av och få det liv de önskar på jorden. Att allt är möjligt för dem som tror på det och att kraften till det är obegränsad. Universums kraft alltså.
Att det är det som är hela poängen med jordelivet. Kärlek och lycka helt enkelt!
Sen finns det ju den sidan som säger att meningen med livet här är just att utvecklas som individ. Att utsättas för lite ”prövningar” och motgångar varvat med kärlek och lycka för att genom det växa som person.
Så ja…vad ska man tro?
Är nog bara att hålla sig till de bevingade orden….den som lever får se…och hänga med och se vart livet tar vägen med en.
För ett som är säkert är ju att en dag tar det här livet slut och då får man komma över till andra sidan och ”ta igen sig” och fundera över livet som var. Skulle tro att där har man nog redan sitt drömhus också så det kanske är först då man ska sitta på sin veranda med en god kopp te, en katt i knäet och en hund vilande vid fötterna. En häst som går och betar strax utanför och njuta av fågelsång och vackra vyer.
Men tillbaka till verkligheten nu. Igår fick jag med mig äldste sonen ut på en skogsvända då husse ännu inte är i form för några större äventyr. Han hade såklart kameran med sig och
…helt plötsligt befann han sig uppe på en gammal trädstam.
Vet inte hur han tog sig upp dit men utsikten måste ha varit bra i alla fall.
Bad honom att visa lite ”karate kid” takter… :) skapligt bra balans hade han faktiskt , men något hopp blev det tack och lov inte!
Säkrare att sitta ner. Önskar att jag kunde ta mig upp dit . Ett perfekt ställe att sitta och meditera på, med utsikt över Siljan. Men för mig krävs det nog stege för att ta sig upp. Är ju inte så lätt och smidig längre.
”Grävlingen” var med oss såklart. Som om det inte räckte med att pulsa i snön? Nej mer energi än så har hon. Måste ju gräva längst ner i den meterdjupa snön också!
Och fler med energi finns det. Skapligt stark den där ”ungen”….. ;) eller ? Hihi!
Men nu är det hög tid att få på sig riktiga kläder och göra lite nytta. Är så ärligt talat urless på vinter just nu så fy tusan!
Var kul ett tag när vi kunde åka lite skidor ibland men med dessa förkylningar som verkar gå runt runt och aldrig vilja ge med sig så verkar även det långt borta.
Vintern är alldeles för lång, så är det bara. Det har jag alltid tyckt och kommer nog alltid att tycka.
Wilma och jag vid platsen där mitt drömhus ska ligga … 
Nej, hit med lite vår nu så att man får lite ”livslust”!
Har fått nog av att pulsa i djup snö! Man blir så begränsad att röra sig i naturen, särskilt när man har en valp som inte ska anstränga sig alltför mycket.
Längtar efter barmark och rinnande vatten!
Hörs!
Britta