Läste Jonnas blogg nyss (Jonna Jinton) och hennes senaste inlägg var som gjort för mig att läsa just idag 
Funderar ganska mycket på livet just nu, på hur allt ska bli och ordna sig? Hur det ser ut kanske fem år framåt? Tio år?
Och när man börjar tänka så blir det väldigt mycket grubblerier i onödan såklart!
Gick in och läste hos Jonna och då kändes det genast mycket lättare med den kloka jämförelse hon gjorde.
Hon skriver:
”Ibland när framtiden skrämmer mig,eller när oron för hur allt ska gå äter upp glädjen från nuet, så brukar jag tänka på att livet är som att befinna sig i ett mörkt rum med bara ett litet stearinljus. Det går bara att se någon meter framför sig, allt annat gömmer sig i mörkret. Men trots den lilla ljuskällan, så går det att hitta i ett stort hus. Som när man kör en bil på en mörk väg i skogen om natten. Allt man ser är det som ljusen från bilen lyser upp, resten är mörkt. Ändå når man sitt mål tillslut. Man kan köra tusen mil i mörkret, med bara några få meter upplyst framför sig. Men vägen vecklar alltid ut sig allteftersom.
Man behöver inte alltid se klart och tydligt hur nästa skede av livet ser ut. Hur nästa månad blir eller nästa år. Att smyga fram i mörkret med ett ljus i handen och se hur livets väg uppenbarar sig kan också vara helt fantastiskt. Bara man tar ett steg i taget och njuter av ljuset man ser just nu, och litar på att allt ordnar sig.”
Är ju så sant och precis så det är. För varför ska man fundera över sånt som ännu inte har hänt och kanske aldrig ens kommer att hända? Bättre då att leva mer i nuet och göra det bästa av det som är just nu. Vara glad över det man faktiskt har just nu och inte försöka leva i vare sig framtid eller dåtid. Det som har varit har varit och om morgondagen vet vi egentligen ingenting.
Om man tänker så, så känns allt lite enklare tycker jag.
Satt förresten och tittade i alla mappar med bilder och hittade de här på Findus.
Tyckte att det inte var mer än rätt emot honom att visa att han faktiskt kan springa också! Och även om de här bilderna nog är några år gamla så kan han fortfarande få sina ”tokryck” härute i trädgården och ta fart och klättra upp i äppelträden tex.
Än så länge märks inte mycket av att han nu är inne på sitt 16:de år.
Rasmus är ju också i samma ålder och även han också fortfarande är i god form så märks det att han håller på att få dålig hörsel. Kommer man gående bakifrån så reagerar han inte förrän han ser eller känner en rörelse och då blir han ganska skrämd så något med öronen är det allt. Men det är ju väldigt lindrigt ändå med tanke på deras ålder.
Men nu är det läggdags efter en ganska lugn och skön söndag. Hann med en promenad med Line så att hon fick springa av sig lite innan Svs son kom på besök. Sen ägnade vi resten av dagen åt att äta lunch tillsammans med honom ( god korvgryta som ”pappa” alltså Sv gjort) och prata om livet och allt vad det innebär. Han fick en behandling av sina onda knän och Sv fick lite hjälp med datorn i gengäld…
Bra att kunna utbyta tjänster!
Men nu är det hopp i säng som gäller för snart gäspas käkarna ur led på både oss och hund! 
Ha det gött !
Britta