När jag kom hem från jobbet idag var Sv ute och skottade snö. Vi pratade en stund och innan jag skulle gå in så sa han helt allvarligt och trovädigt ”Jo förresten, kan du kolla din kudde, den kändes lite fuktig på något vis, jag vet inte om Line har dreglat på den eller nåt? Hoppas att hon inte har kissat bara.Fast jag tror inte det för så blöt var den inte men kolla du vad du tror!”
”Visst, kollar det! Hon kan ha slickat på den för det har hon gjort förut har jag sett, men jag kollar!” Svarade jag min blåögda lättlurade blondin.
Går in och klär av mig, in i köket med ryggan, plockar ur matlådan och smörgåslådan som vanligt, och gör mig ingen särskild brådska med kudden även om jag funderar lite på vad som hänt med den. Har ju märkt förut att Line har någon slags förkärlek för att slicka på den, förmodligen pga att den är fylld med dinkelkärnor och kanske luktar lite extra gott för henne.
Blir klar i köket och går in i sovrummet, tittar mot kudden och…..inser att jag är lurad…… :)
Men på det viset blir jag mer än gärna lurad för gissa om jag blev både glad och överraskad!!!
Där på kudden ligger en stor chokladkaka och ett gulligt kort och detta var precis vad jag behövde efter en dag på jobbet!
Det är just sånt här som vi kvinnor uppskattar och som jag önskar hörde lite mer till det vanliga för många många par. Man blir såå glad och känner sig dels uppskattad själv, samtidigt som man ännu mer uppskattar det man har….eller den man har ska jag väl säga!
Det är såhär han är….mannen jag inte trodde fanns på riktigt.
Det är bara såå lyxigt att leva med en människa som man passar så bra ihop med på alla sätt och vis, och blir lite ledsen när jag tänker på hur många som lever i dåliga förhållanden bara för att det mer har blivit en vana och för att de helt enkelt inte orkar ta sig för med en separation. Det är så synd att låta livet bara rulla på i ett slitet gammalt hjulspår när det egentligen där ute någonstans finns en ny väg att ta, ett nytt oslitet hjulspår att vika av på.
Ett spår som passar en själv bättre och inte behöver kämpa och slira sig fram bit för bit och dag för dag och där ett lättare och mer friktionsfritt före hör till ovanligheterna någon gång ibland bara.
Jag är numera säker på att det faktiskt finns någon för alla. Någon som man passar så bra ihop med så att allt bara flyter på just för att man tänker så lika, känner så lika och har drömmar som är så lika. Någon som passar en som en pusselbit.
Min ”pusselbit” dök upp när jag minst anade det, och i en människa som jag till en början inte ens tänkte tanken på att ett förhållande oss emellan skulle vara möjligt. En åldersskillnad på 20 år var något som jag tom själv nog såg som lite väl konstigt.
Men men…ju mer vi lärde känna varann…. desto färre blev åren oss emellan.
På ett sätt så kände vi ju redan varann från allra första början. Det var i alla fall så vi båda upplevde vårat första möte.
Men det är en helt egen historia och nu är det dags att krypa till kojs….och förresten så har jag väl skrivit om den mer än en gång här förut 
Godnatt och sov så gott och var rädda om varandra !!
Britta