Det här är kärlek och samhörighet det vill jag lova…. 
Att dela samma kudde och ligga där och känna närvaron och höra hur den andra andas lugnt och stilla…i totalt samförstånd om att…det här var den skönaste kudde vi haft på länge...det är kärlek det !!!
Och som vi sov…!
Var nog den skönaste ”tupplur” jag tagit på länge länge, och naturligtvis sågs vi som ett perfekt fotoobjekt.
Den här gången hörde jag dock att det var fotografering på gång men var halvvägs inne i drömmarnas land och sådär skönt trött och avslappnad så jag orkade inte protestera. Och glad är jag för det nu, för den här bilden känns betydelsefull.
Det är så roligt med Line för hon föredrar verkligen att ha kudde när hon sover. Vet inte om det är vanligt hos hundar men jag har i alla fall aldrig lagt märke till det förut.
Finns det inte en kudde i närheten så lägger hon gärna huvudet på våra fötter, ben, händer eller något av sina mjukisdjur när hon ska sova. I sängen har hon numer sin egen kudde som jag lagt nere i fotändan, då vi börjat vänja henne vid att somna där istället för mitt emellan oss. Hon växer ju så det knakar och platsen mellan oss börjar bli för liten när hon sträcker ut sig i sin fulla längd. Därför har jag nu börjat lyfta ner henne till fotändan när vi kommer och lägger oss ( ja, det är alltid hon som hoppar upp i sängen och lägger sig först) och visst strävar hon emot lite men när jag till slut lyckas få tag om henne och lägga hennes huvud på sin egen kudde så ligger hon kvar där utan större protest.
Förmodligen känner hon själv också att det är ganska skönt med lite mer ”space” omkring sig.
Sov ganska länge där i soffan idag efter jobbet och det var mer eller mindre medvetet för att orka stanna uppe och titta på Det okända ikväll. När man är så kvällstrött som jag så är ett tv program som börjar nio och slutar tio näst intill omöjligt att orka fullfölja utan en middagslur.
Har väl alltid varit kvällstrött men nu är det ju lite extra också eftersom väckarklockan ringer vid halv fem.
Tidiga morgnar har jag däremot aldrig haft några större problem med och får jag bara vara ensam och sakta vakna medan jag pysslar och grejar med frukost och iordningställande av matsäck så är det riktigt mysigt att vara uppe på morgonen tycker jag.
Någon skidtur har vi ännu inte lyckats med pga lite sjukdom, dåligt väder och annat men tog i alla fall en promenad igår när vädret var så härligt som det var.
Vi parkerade bilen alldeles bredvid de här ”damernas” hage och jag blir lika fascinerad av dessa djur varenda gång. Så himla mäktiga,maffiga, stolta och respektingivande. Alldeles tysta och stilla står de där och betraktar oss och jag skulle ge vad som helst för att få veta deras tankar.
Line blir ju alldeles ”till sig” såklart som med alla djur hon möter och viftar på svansen och skulle inget hellre vilja än att få krypa in till dem i hagen men …ingen bra idè kan jag tro…
Räcker med en liten knyck med hornen så är det nog ”Adjöss” med den vovven.
Tror inte att de är aggressiva men tror heller inte att de har koll på sin egen styrka.
Men nu är det dags för en kvällsmacka innan tv tittandet tar vid.
Hörs och ses!
Britta