Vaknade i morse av att det ”krasade” (eller vad man nu kallar det när en bil kör på vägar som tinat upp och sen frusit till is igen?) när en bil körde förbi utanför sovrummet, och tänkte genast.
Det låter precis som om det vore vår!
För så gjorde det förr , för ca 35 år sedan när jag var liten och årstiderna fortfarande var årstider…!
När vinter betydde skidåkning, cykeln byttes ut mot spark, pulka i backen hos mormor och morfar och skridskor på vår egna skridskoplan som pappa spolade.
Snögubbar, snölyktor och Lovikkavantar med megastora fastfrusna snöklumpar som man sög på ända tills det ”ulliga” började komma fram… 
Visst var det töväder ibland och visst kunde det vara 20 – 30 grader kallt men inte med samma svängningar som det är idag, det är jag helt säker på.
Somrarna var en enda evighet av sol, lek, cykling, bad, barfotapromenader, glass, saft och bullar, filosoferande i ryggläge på gräsmattan medan bulliga moln som bildade alla möjliga figurer sakta seglade förbi.
Myggbett, gröna knän och svarta ”grusgångshärdade” fotsulor.
Visst var det regniga dagar ibland då vi satt inne och ritade eller spelade spel, och nog kom det åskväder som nästan skrämde livet ur mig varenda gång, men det var liksom med lite mer ”måtta” då.
Inte regnade det en hel sommar inte, och inte var det 25 – 30 grader varmt flera veckor i sträck. Regnvädren var heller inte som dessa absoluta skyfall som kommer nuförtiden, utan mer som en normal skur som oftast följdes av ett uppsprickande molntäcke igen så att man kunde gå ut och fortsätta leken som blivit avbruten, och jag kunde pusta ut över att ha överlevt ännu ett skräckfyllt åskväder.
Så jag tror inte att det bara är inbillning eller något slags nostalgiskt tänkande om att ”det var bättre förr” för vädret var absolut stabilare då.
På den tiden var ju Pohlmans femdygnsprognos något att verkligen lyssna och lita på….numer ändras det ju från dag till dag och nästan timme för timme.
Hoppas att jag inte låter gnällig och negativ nu men nog funderar man ibland vad det är som håller på att hända med klimatet. Någon ”växthuseffekt” tror jag däremot inte på utan det är nog helt enkelt bara en naturlig av de ”cykler” våran planet också självklart går igenom.
Menar att det här med klimatförändringar på jorden nog är något som kommer och går med jämna mellanrum och att det knappast är våran påverkan som inverkar till så stor del som vi tror.
Vi människor har nog en förmåga att göra oss lite mer ”märkvärdiga” än vad vi egentligen är om man ser till det stora, stora hela som vårat universum är.
Tror knappast att några så små varelser som vi är i jämförelse med vad som måste finnas utanför våran ”sfär” kan påverka en hel planets klimat.
Nej det är nog bara att inse att den tiden med stabilare årstider är förbi och att jorden är på väg in i en osäkrare period precis som allting annat förändras och alltid har gjort.
Inget är för evigt och tur är väl det på sätt och vis.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Britta