Ja idag har jag ägnat mig åt ”julutstädning” hela dagen och som alltid så känner jag bara lättnad över att ha fått bort alla tomtar, julpynt och en barrande gran . Sv däremot är ju en ännu större ”julromantiker” än mig så han tyckte till en början att det var mest bara sorgligt. men nu när allt är klart och det nystädade hemmet sjuder av ny energi så erkänner han att det nog ändå var bäst att städa ut julen.
Däremot så var nog det stackars lilla Jesusbarnet i Svs gamla julkrubba inte så nöjd med julen då han tydligen legat nerbäddad invirad i gammalt hushållspapper fasthållen med en gummisnodd hela julen……..så kan det gå när man överlämnar ansvaret för uppackning av julkrubbemedlemmar åt ”någon annan”…..alltså inte under någon ”kvinnlig övervakning” för visst är det väl så att hur det än är så har vi kvinnor oftast lite mer koll på läget vad gäller det mesta…? eller ?….ja, tror faktiskt inte att jag har fel där, tyvärr. Alla män får ursäkta men jag tror helt enkelt inte att det ligger i era gener att ha samma övergripande koll som vi fruntimmer har.
Nåja…..som lite ”plåster på såren” så befriade jag Jesus från sin ”tvångströja” för en stund medan jag packade ner övriga krubbmedlemmar, så lite luft hann han i alla fall få innan det var dags att krypa ner i julkartongen igen.
Sorry Jesus men nästa jul lovar jag att vara lite mer uppmärksam vid uppackningen…. :) ….nåja…..är det någon som förlåter så är det väl i alla fall han …..!?!
Däremot så vet jag inte hur det blir med förlåtelsen från den här stackars lilla ”Tomtenissan” (också tillhörande Svs julpynt) , som i ett obevakat ögonblick, precis när jag höll på att rädda Jesusbarnet faktiskt, föll offer för en nyfiken liten hundvalp som nöjt låg och tuggade på något. Först reagerade jag inte eftersom Jesus drog till sig all min uppmärksamhet..(en inverkan som han ju verkar ha på dem som så att säga ”fastnar för honom”) men plötsligt mitt i mitt bestyr med honom så fick jag den där känslan, som åtminstone de flesta föräldrar i alla fall känner till, av att något var lite ”väl lugnt”så att säga.
Line som alldeles innan trippat omkring lite rastlöst och varit lite orolig över vad som egentligen hände när alla julkartonger åkte fram och jag började springa från rum till rum och samla in julsaker, blev plötsligt helt lugn och bara låg på golvet tyst bredvid mig, fullt upptagen med att gnaga på något.
Då fattade jag att det var lite bus på gång.
Dessvärre var jag lite för sen så när jag till slut räddade henne från valpens käftar hade hon redan förvandlats från söt liten Tomtenissa till något som mest liknade en vildsint kannibal eller en tilltufsad rumpnisse, med luvan avsliten och skalpen blottad och det hon hade i handen som nog från början skulle vara en kvast, avbitet till något som mer liknade en ”påk”.
Håhåjaja….hur som helst så är i alla fall den tidigare bilden på henne tagen efter att jag räddat och försökt fixa till henne igen, så tror nog att hon kände sig någorlunda nöjd med att krypa ner i julkartongen igen efter det hiskeliga trauma hon fick uppleva.
Line hittade tack och lov inget nytt ”offer” men fick sig en riktig funderare när tomten som sjunger en stump av ”Santa Claus is coming to town” satt igång och drog en sista ”trudelutt” från julkartongen.
Hon lyssnade väldigt noga och vände och vred på huvudet för att försöka förstå vad som stod på därnere.
Sen var det det där som verkar vara en ”klassiker” när man (eller i alla fall när jag) ska städa ut julen. Att jag alltid glömmer kvar någon eller några tomtar…..alltid, alltid och alltid.
Trodde knappt att det var sant när jag efter flera kontrollvändor i alla rum och antog att alla tomtar var nedpackade, till sist hittade detta par som satt gömda bakom en påse på lillsoffan i köket.
Detta händer mig varje år och börjar nästan bli lite kusligt, för hur jag än plockar och kontrollerar att alla tomtar är borta så lik förb….at så finns det någon kvar när kartongerna är packade och klara, och i år blev det det här paret som satt där och såg så otroligt nöjda och illmariga ut.
Så det är väl bara att erkänna att tomtarna än en gång överlistat mig med att ”få sista ordet”….men nästa år….eller nästa jul…då ska jag ”tamigtusan” få med alla tomtar på en sväng.
Men….det återstår att se…för än är det långt till jul igen.
God fortsättning…..!
Britta