Hur gärna man än vill så går det ibland inte att hålla sig kvar uppe bland de rosa molnen. Ibland svävar man nog lite för högt vilket gör att fallet ner blir ganska hårt när det kommer.
Det senaste halvåret har jag känt mig så otroligt positiv till i stort sett allt och liksom invaggat mig själv i tron att, så här härligt är livet, nu är det min tur, tankar är kraft och så som man tänker att det ska bli, så blir det.
Och visst är det så på sätt och vis. Ingen annan kan egentligen fixa till mitt drömliv, det är jag som själv måste se till att drömmar och tankar förverkligas.
Men tyvärr så är det inte riktigt så enkelt hela vägen, så att säga.
Jag kan nog inte rent praktiskt helt själv bygga ett stall, ordna med hagar, få till gödselhantering osv.
Tror nog att det behövs lite hjälp för det och när man inser att den hjälpen nog inte finns så står man där plötsligt med båda fötterna på jorden igen och tänker.
Just det! Det var så här det var. Att vara i verkligheten.
Där uppe bland molnen är det mycket trevligare, man dagdrömmer, ser olika bilder och scener framför sig om hur det ”nya livet” kommer att vara men när man kommer till här och nu, och inser att det varken kommer att finnas pengar eller arbetskraft till att uppfylla de här drömmarna, ja då kommer marken emot en i en väldig fart.
Ibland måste man inse sina begränsningar, så är det bara
Man får väl försöka se det man redan har istället och vara nöjd som det är.
Lite synd bara att man liksom gett bränsle till de här drömmarna genom att börja rida igen. Det är nog det här jag haft i bakhuvudet och som hindrat mig från att göra det förut. Visste nog att man inte borde ”väcka den björn som sover”. Men nu är det gjort och inget att göra åt.
Jag har satt igång en längtan som legat djupt men väl bevarad inuti mig.
Men vem vet, snart kanske man skrapar fram den där storvinsten som faktiskt (trots att man tjatar om att pengar inte är allt) skulle vara en lösning på problemet.
För att anlita en firma och låta dem göra jobbet, det skulle nog till och med jag klara av 
Britta