Har för första gången i mitt liv satt en surdeg på jäsning…eller surdegskultur kanske det heter…? Eller vad säger man egentligen?
Nåja…hur som helst så står den nu där och väntar på att två dygn ska gå innan limporna ska bakas och det ska bli riktigt spännande!
Och varför skulle jag inte kunna misslyckas då som jag så kaxigt skriver i överskriften?
Jo därför att svärmor svärmor vaktar den såklart…!
Är absolut säker på att den lilla surdegskulturen känner hennes omsorg, vakande ögon och att hon är mån om att det ska bli bra. Tyvärr så hann jag aldrig lära känna svärmor som den hon var innan hon blev dement men har förstått av min sambos berättelser om henne att hon var en genomsnäll, kärleksfull och omtänksam mamma och som de flesta mammor på den tiden fenomenal på bak och matlagning.
Annars har vi gjort ännu en tur till skogen och ån idag efter att vi varit till sopstationen på förmiddagen. Ån är fortfarande full av fina iskonstverk och vattnet forsar på som den värsta vårflod.
Såg några konstiga små svampar som växte på en ung liten björk. Aldrig sett något liknande, men å andra sidan har det väl sällan varit en så blöt fuktig höst som i år.
Och Line passade som vanligt på att träna ”kondisen” lite…!
TJOHO….!!! Över stock och sten…!
”Kommer ni nån gång eller….?”
Annars har det varit en ganska lugn dag idag och nu väntar en liten vovve på lite mat i magen.
Ha det bra!
Britta