Detta var den bästa bilden jag kunde åstadkomma, för de är ju så smååå…men så himla söta och kan knappt fatta det än att jag lyckades få tag i dem. Fick ta fram makroobjektivet för att få till en skaplig bild och efter att ha provat en massa olika bakgrunder kom vi fram till att det bästa var att lägga dem i sambons hand.
Tyvärr så blev skärpan ändå inte exakt på dem men efter att ha krånglat och trilskats för att få till en enda liten bild av dem så nöjde jag mig till sist med den här.
Tror i alla fall inte att det hör till vanligheterna att man lyckas hitta sin valps tappade tänder och dessutom två av dem!!!!
Var lycklig nog över den första, när jag i förrgår såg att Line satt och tuggade och hade något bestyr med munnen och plötsligt ramlade något litet ut och ner på hallmattan. Först trodde jag att det som vanligt var en liten sten hon fått tag i och gärna tuggar på så länge hon kan innan jag kommer och plockar dem ur munnen på henne, men när jag närmade mig och såg att det var något kritvitt så hann jag tänka…det kan väl aldrig vara en tand?….men jodå…det var precis vad det var!!
Blev så överraskad och glad över den så det kändes som om jag hittat en diamant…. :)
Hur ofta händer det att man är med och hittar en tand som ens valp tappar??
Ja och inte nog med det. Idag skulle jag som vanligt plocka ut något annat ur munnen på henne (kommer inte ihåg vad nu, händer ju flera gånger om dagen att hon lyckas hitta något som hon inte bör äta, precis som en bebis som ska ha allt in i munnen) och när jag är där inne och ”gräver” (i munnen alltså) känner jag hur en tand sitter jättelöst och liksom bara hänger och dinglar i en liten skinnflik. Blir alldeles till mig av tanken på att få ännu en tand till samlingen och försöker försiktigt lossa på den men den ville inte ge med sig. Tänker att det väl vore otroligt om jag skulle lyckas få en tand till och ger upp tanken på den eftersom det vore omöjligt att vara med precis när den släpper, men någonstans i bakhuvudet kan jag ändå inte släppa tanken helt.
Lite senare ger jag henne en tom mjölkkartong med några godisar i som hon brukar få för att roa sig med och jobba lite för att få ut godisarna ur, under lite tråkiga och händelselösa dagar, och när jag efter en stund kollar till henne i munnen så har naturligtvis den lösa tanden släppt.
Letar en stund efter den men tänker att sån tur kan jag inte ha så att jag lyckas hitta den efter den vilda ”slakten” på mjölkkartongen som nu är riven i småbitar och utspridd över hela vardagsrummet.
Går ut i köket igen och fråga mig inte varför, men plötsligt får jag syn på något litet och vitt som ligger under lilla soffan och när jag går ner på knä och får tag i det så visar det sig vara den lilla tanden.
Måste vara min turdag idag! Helt otroligt att jag lyckades fånga den lilla tanden med blicken, särskilt när jag inte ens hade en tanke på att den skulle kunna finnas i köket.
Så nu har jag två små fina valptänder och har nästan lite planer på att försöka göra ett par örhängen av dem.
Äldste sonen tycker att de är lite äckliga men själv ser jag på dem som ovärderliga diamanter och inte ett dugg äckliga…är ju bara rena fina tänder av emalj och egentligen inte särskilt gamla heller.
Annars har vi haft en lugn men effektiv innedag då jag äntligen kommit mig för med att sortera upp och satt in alla räkningar i pärmar och sambon jobbat med att föra över bakgrundsmusik som han fått på cd till sina minidiskar som han använder när han är ute och spelar.
Rasmus ”hjälpte till” genom att lägga sig mitt på bordet i alla små vita ”papperspluttar” som ramlat ur hålslagen och …
Findus bevakade arbetet från stolen mitt emot…
….medan Line höll sig tätt intill mig på soffan och slappade som bara hon kan göra. En helt otrolig valp är hon som kan ta det så lugnt en hel dag utan gnäll eller rastlöshet.
Det enda längre avbrottet i pappersarbetet var när jag och hon gick ut och lekte lite med fotbollen och letade godisar under lerkrukorna som hon blivit så duktig på, annars var det bara korta rastningar och sen in igen, och lika nöjd var hon med det.
Men nu är det kväll och imorgon ska vi försöka komma ut i skogen lite tidigt på morgonen (sägs att det ska kunna bli sol igen) så det är väl bara att hoppa i säng och hoppas på det bästa.
Britta