Vi försöker ju att göra en tur ut i skogen varje dag med Line nu när jag är arbetslös, och igår åkte vi till helt nya ”okända” marker . Märks direkt på henne när hon är på nya platser att hon är betydligt mer försiktig, håller noga koll på vart vi är och ibland så att hon nästan springer ”hack i häl” på oss. När man tror att hon är utom synhåll och börjar ropa eller vissla kan hon vara så nära så att man helt enkelt inte sett henne för att man inte tittat ner omkring fötterna.. 
Sen om vi inte går en runda utan bara en sträcka fram och tillbaka så märks det direkt när vi vänder att hon känner igen sig, och förmodligen känner doften av oss också, att det är kända marker hon rör sig på. Då kommer de riktiga busrycken och ”racingrundorna” som gör att man tror att hon när som helst ska springa in i något. Igår råkade hon måtta fel på avståndet till husses ben och damp in i dem med en pust som lät som om hon tappade luften. Men men, det är ju av misstagen man lär sig och vi ser redan hur hon utvecklats när det gäller att röra sig i ojämn terräng.
Lite smidigare och lite säkrare för varje gång.
Hur som helst så var det lite roligt att vi inte märkte detta med granarna på ”ditvägen” utan först när vi hade vänt och var på väg tillbaka till bilen.
Först såg vi en som hade nedåtböjda toppar och tyckte att det var lite underligt. Men när vi började titta oss lite mer noga omkring fick vi syn på denna som verkade nyss hemkommen från frisören. Nypermanentad alltså ! :)
Har aldrig sett ett liknande växtsätt på en gran, ja inte på något annat träd heller för den delen. Såg ut som om den ville växa i spiral.
Det var ju faktiskt ganska snyggt och kanske något för växtförädlarna att odla vidare på … :) Nya ”Gärdsjögranen” som ett svar på Ornäsbjörken… 
Det var uppåt Gärdsjötrakten som vi hittade den.
Men förmodligen har det inget med genmutation att göra, utan ett resultat av denna konstiga väderlek vi har nuförtiden med så mycket växlingar i temperatur och fuktighet.
Men visst hade det varit snyggt med en ”spiralgran” till jul… :)
Lade förresten märke till något annat också som jag inte sett förut. Att Line börjar få ett zick zack mönster på svansen. Får väl se om det håller i sig eller försvinner med tiden? Häftigt var det i alla fall med denna ”huggormssvans”!
Sen fick vi sen henne resa ragg för första gången också när en läskig och opålitlig stubbe plötsligt dök upp. Syns inte på bilden men hon såg nästan ut som en liten drake på ryggen med ”fjäll” som stod upp i mitten.
Och även om naturen är otroligt grå och trist just nu så kan man faktiskt hitta ”färgklickar” om man bara tar sig tid att titta ordentligt…
Men nu börjar det kurra lite i magen och det alldeles lägligt eftersom äldste sonen nyss tillagat en tomat och linssoppa. Idag har vi också gjort en liten utflykt som blev lite dramatisk på slutet då Line för första gången provade att hoppa i vattnet i bäcken vi gick längs.
Hon blev så överraskad och chockad så att det enda hon kunde komma på var att ta två långa skutt över till andra sidan. Och då blev det lite problematiskt eftersom husse och matte ju fortfarande befann sig på den sidan som hon inte längre var…. :) en skräckupplevelse för en liten valp som inte hade några planer på att hoppa i det iskalla vattnet en gång till.
Men hur det slutade tar vi en annan gång.
Ha det !
Britta