Lyckades få med hela kattflocken på bild häromdagen…! Fyra katter, med fyra olika inställningar och förhållningssätt till våran nya familjemedlem.
Rasmus uppe på bordet är väl den som har den mest nonchalanta attityden emot henne. Skrider förbi alldeles nära och tittar knappt åt hennes håll…så länge hon sköter sig vill säga, för han är också den som anser att det fattas lite uppfostran ibland och helt enkelt går fram och klappar till med tassen när hon blir för jobbig och upphetsad. Och det språket fattar hon direkt…!
Lägger sig ner och viftar på svansen så gott det går i det läget och verkar säga…”okej okej, jag ska lugna ner mig, kolla va snäll jag är”!
Till saken hör nämligen att Line bara ÄÄÄLSKAR dessa katter och vet inte hur snabbt hon ska få igång dem på lite lek,vilket dom varken förstår eller uppskattar och tittar lite lätt ”mordiskt” och begrundande på henne när hon sänker ner överkroppen, slår med framtassarna i golvet och bara beeer om att de ska komma och leka lite.
Samus (hona) som sitter på stolen är väl den som skulle behöva lära sig att säga ifrån lite mer. Line har förstått att henne kan man komma nära och till och med få nosa på men eftersom Samus är lite för snäll för att säga ifrån så stiger Lines upphetsning och glädje alltför snabbt och hennes hastiga rörelser skrämmer oftast Samus till att hoppa upp på något högt eller gömma sig under soffan. Samus var också den som lärde sig att våga låta Wilma nosa och under deras sista tid tillsammans kunde Samus gå fram till henne och stryka sig emot henne fram och tillbaka flera gånger. Till och med gå under henne om det var den närmare vägen. Wilma som från början var väldigt rädd för katter lärde sig till slut att acceptera Samus närmanden och att hon kunde lita på henne.
Sen har vi lilla Selma (under bordet) som är minst i storleken trots sina 12 år och lägst i rangordningen. Hon är också den mest skygga och nervösa katten och aktar sig så mycket som möjligt för Line…men hon kan också fräsa ifrån och det har Line lärt sig att det är första varningen och den lyssnar hon på, även om det är lättare sagt än gjort att varva ner när man så gäärna vill vara kompis med katterna. Detta gör också att Selma föredrar att fly eftersom hon inte gillar upphetsning och hög energi hos någon varelse, varken djur eller människor.
Och sist men inte minst har vi Findus….kungen som sakta skrider fram och aldrig stressar och som var den första att läxa upp Line dagen efter att hon kommit till oss. Han är inte särskilt rädd för henne eftersom han har sina tassar som vapen och inte tvekar att använda dem om hon skulle komma för nära. Men ändå är han också den som accepterar att hon ligger och sover väldigt nära honom. Förmodligen för att han redan visat henne vem av dem som bestämmer och att han helt enkelt gillar henne när hon ägnar sig åt hans största intresse i livet….sova….!
”Okej…tänkte jag skulle försöka imponera lite på katterna nu, dom är lite svåra att ha och göra med men tänkte att…”
”….om jag liksom smyyyger mig hit till mattan och gör mig lika liten som dom så…..kanske kanske…..???
”…????…nä..häpp…men kolla här då missorna….kolla va liten och platt jag är…???
”….suck…nope….funkade inte det heller…nåja..nån dag ska jag komma på nåt bra i alla fall…
så kanske kanske dom vill leka med mig…? ”
Egentligen borde jag väl inte visa den här bilden som min sambo ”smygtog” på mig i morse när jag låg och drog mig en stund…men bara för att den visar hur nära Findus går med på att Line får ligga om hon bara är lugn och snäll så bjuder jag på den ändå 
Familjemys på hög nivå….! ;)
Britta