Känner att jag måste göra ett snabbt litet inlägg. Har ju tappat lite lite gnista igen för som flöt på så bra ett tag. Skyller på trötthet och ont lite här och var i kroppen.
Vill mer än jag liksom ”får till” här känner jag men hoppas att det bara är tillfälligt. Finns så otroligt mycket att fota och visa nu denna härliga tid som är och igårkväll när jag och Wilma var ute en sväng plockade jag min första lilla sommarblommebukett :)
Den bestod av humleblomster och rödblära och min tanke var att ta ett foto av den när jag ställt den på bordet ute på brokvisten som ju nu fått sin årliga uppfräschning….. men…..energin räckte tyvärr inte längre än så…alltså till att i alla fall gå den korta prommisen, plocka lite blommor och sätta dem i en vas.
Så istället för att ta fram kameran så satte vi oss i tv soffan och tittade på dagens inspelade avsnitt av Det okända. Det går ju gamla repriser på det varje dag vid klockan ett, och tack vare våran inspelningsbara box så kan vi varje kväll njuta av ett ”nytt” program 
Så vi får väl se om jag lyckas med lite fotande ikväll? Känns ju som att vandra omkring i paradiset ute nu på kvällarna och skulle gärna dela med mig av tankar och känslor som kommer.
Sen finns det något annat som ligger och gnager och gror inom mig sedan ca ett halvår tillbaka och kanske borde jag ”skriva av” mig lite om det här för att få ut lite funderingar.
Det är nog bara det att jag fortfarande inte riktigt förstått att det som hände då hänt. Att en människa man känt så gott som hela livet kan förändras och handla på ett sätt som man inte alls tycker stämmer med personen…så som man själv trodde sig känna den…?
Nåja, detta är ett kapitel för sig och tack och lov för att jag har min sambo att ”bolla med” när det gäller tankar funderingar, känslor och ställningstagande till detta. Han har varit med under hela ”processen” som ledde fram till en för oss helt obegriplig utgång, så vi är i alla fall två om det. Men det är jag som tagit det hårdast eftersom det river upp en hel del gamla minnen från barndom bla och gör det svårare att hantera när man har sådana ”band” till personen.
Men nu är det dags att göra sig i ordning för ännu en arbetsdag.
Ha det gott och hoppas att vi ses/hörs här snart igen!
Britta