Har inte tid och lust med några mer sjukdomar… trodde att förra förkylningen för ca två veckor sedan skulle vara den sista för den här vintern. Den här gången blev det ännu värre och jag känner bara……vill göra annat än att ligga i tv soffan och nysa och snyta mig nu…! :
Våren är ju som bekant här och jag behöver tiden till att bla……
- ta hand om de 20 kubik ved som ligger och väntar
- vårstäda gården med krattning, trädklippning, städning av diverse skräp, köra bort rishögen mm
- skura brokvisten och ”ställa i ordning” för sommar där
- rensa i uthusen och köra iväg till sopstation
- tvätta fönster och sy nya sommargardiner
mm mm.
Så nu får det helt enkelt räcka med detta snörvlande så att man kan börja leva igen…
Sen har jag ju mitt alldeles speciella lilla ”vårprojekt” också men det har jag faktiskt kunnat jobba med nu under sjukdagarna. Nämligen att klippa bort tovor ur Rasmus hemska vinterpäls. Har kommit ganska långt nu men det som är kvar är på båda ”skinkorna” och det allra värsta området, under hakan och nedför hela halsen, den sk kragen som norska skogskatter har. På Rasmus är den just nu en enda stor ihopfiltad tova och det är ett ställe som han inte så gärna låter mig hålla på på.
Om någon nu undrar varför jag låtit det gå så långt och inte hållit efter med kamning varje dag, (vilket ju faktiskt skulle hålla tovbildningen borta) så kan jag tala om att det är inte så lätt när den lilla ”luffaren” som han är, alltid ger sig iväg på flera dagars strövtåg så fort våren och plusgraderna kommer tillbaka.
Då kanske man kan tycka ”jamen håll honom instängd då tills du fått bort allting”….men, nu är det så att det är Rasmus själv som bestämmer när jag får hålla på och inte. Han är en katt med stor integritet som varken underkastar sig, och ”mesar med” för mycket eller är enbart vrång och vägrar låta sig hanteras. Han är en klok gammal man som nog också förstår att han får hjälp när jag tar fram saxen och kan låta mig hållas långa stunder i taget om han är så att säga ”in the mood” för det.
Men vissa dagar och tillfällen säger han ifrån direkt och det har jag valt att respektera eftersom det (inbillar jag mig) också ger honom en trygghet med och förtroende för mig i att veta att jag inte tar i med våld och tvingar honom till något som han inte vill.
Så vi har en speciell relation när det gäller ”pälsvård” och på något sätt så bara vet han att han inte klarar av allt själv.
Alla vet ju att en katt är ett litet rovdjur och hur små de än är så kan de ju försvara sig ordentligt om det skulle behövas. Hittills dvs under de 15 år vi kämpat med denna ”vårtovepäls” tillsammans så har han inte bitit mig en enda gång, trots att han så snabbt och enkelt skulle kunna göra det, utan ger en första varning som är ett lätt morrande och om jag inte ger mig då så kommer ett snabbt men faktiskt lätt slag med tassarna och sen brukar han inte behöva gå längre än så.
Han använder inte ens klorna med full kapacitet när han slår, utan visar bara att ”om du inte slutar nu så tar jag till klorna nästa gång” och i det läget ger man sig faktiskt som människa.
Vi respekterar helt enkelt varandra och det är en relation att vara rädd om tycker jag. Jag använder inte min fulla styrka som människa genom att hålla fast honom med typ handskar och våld och han använder inte sin fulla styrka som ”rovdjur” emot mig.
Vi har en slags tyst överenskommelse där, och en kommunikation som fungerar oss emellan.
Tack och lov så är det här bara något som inträffar en gång per år, alltså på våren, för sen när sommarpälsen kommer så är det något helt annat eftersom den är betydligt kortare, tunnare och mera lättskött.
Men nu ska jag ta och testa ”dagsformen” på mig själv genom att bära in lite ved och känna hur det känns i kroppen. Tänkte jobba imorgon och behöver känna efter lite först.Skillnad vore om jag hade ett lugnt stillasittande jobb men när man ska städa i åtta timmar så måste man ha fått lite krafter tillbaka.
Ha en bra och solig vårdag!
Britta