Jo visst kom vi iväg till fäbodstugan och visst var det helt underbart väder men…!
Att vi båda skulle ligga med feber hela natten hade vi ju inte precis tänkt oss.
Vi var båda lite förkylda när vi vaknade på lördagmorgon men inte mer än att vi tänkte låta det hindra oss. Mina söner hade ju varit rejält förkylda under veckan så vi var väl inte så förvånade över att bli smittade, även om vi hoppades in i det längsta att vi skulle klara oss den här gången.
Hur som helst så packade vi och gav oss iväg mot ”skogen” i alla fall.
Det började i alla fall bra med lunch utomhus omgivna av fågelkvitter och en varm och skön sol.
Efter det satt vi bara och slappade en stund. Solade, löste lite korsord och somnade till ibland. Sen packade vi kamerorna och bestämde oss för att ta stigen genom skogen ned till bäcken.
Mina föräldrar har snitslat stigen med hjälp av systempåsar 
, är ju faktiskt en bra färg på dem som syns väl. Promenaden längs stigen var värd resan bara den. Är så extra lugn och skön känsla ute i skogen nu innan all växtlighet kommer igång på allvar och det mjuka solljuset ger en sån där lite magisk ”sagokänsla”.
Nere vid bäcken låg det dock lite väl mycket snö kvar. Fotoinspirationen infann sig aldrig riktigt men vi satte oss i alla fall en stund och njöt av ljudet av vattnets porlande.
Ska erkänna att förkylningen gjorde sig ordentligt påmind nu och det kändes som om man gått en mil ungefär. Helt svag i benen, huvudvärk och svettig, inte normalt för mig. Brukar sällan svettas, men det beror inte på att jag har en sån otrolig ”kondis” (är i usel kondition just nu). Jag är helt enkelt bara sån att jag svettas väldigt lite och har alltid gjort. Tror snarare att det är en nackdel istället för en fördel eftersom det ju är ett sätt för kroppen att ”rena” sig på.
Sambon kände sig likadan så vi satt och vilade en stund innan vi begav oss hemåt igen.
Skogen vi gick igenom var så grön, mjuk och stilla men pga hur vi kände oss så blev det inte mycket fotande. Tog i alla fall en bild av den här rotvältan som solens strålar lyste upp så fint för tillfället. Tycker den har lite formen av ett elefanthuvud :) men det är väl min tokiga, barnsliga fantasi som får den till det.
Åh hej åhå…..!
Hinderbana blev det också 
Inte bara vi som gått den här vägen!
Passerade ett ”skjul” med en onödigt fin dörr tyckte vi. Sambon tänkte precis påpeka det när jag i samma sekund säger det. Typiskt oss att tänka samma saker om sånt vi ser och i samma stund. Gamla pardörrar är såå fina och man skulle önska att den här fick pryda en annan ingång än den här.
Lite dramatik blev det också, då husse strax efter att den här bilden tagits tog ett ogenomtänkt kliv när han skulle passera den gamla halvruttna bron som fortfarande var snötäckt och..
…på en sekund så hade hans ena fot och halva benet sjunkit ner i ett riktigt lömskt hål. Han satt rejält fast och ont gjorde det såklart då knäet liksom blev vridet. Jag försökte gräva runtom men var inte det lättaste då de ruttna stockarna omgav benet på två sidor. Till slut lyckades han i alla fall få upp foten ur stöveln och jag kunde ”mixtra loss” den medan han pustade ut.
Ser ni ”monstret” som plirar med ögonen därnere??
Säkert jättenöjd med sin ”stövelfångst”
Fotade hålet som blev efter oss men tyvärr så gör ju en bild inte verkligheten rättvisa alla gånger. Djupt var det i alla fall och tur hade husse som klarade sig såpass bra. Kunde ha vridit sönder knäet ordentligt men fick nästan inga besvär alls av det efteråt.
När vi efter dramat fått på oss ryggsäckarna igen och konstaterat att det gått bra med benet så fortsatte vandringen upp tillbaka till stugan.
Var väldigt skönt att komma tillbaka igen och i efterhand kände vi väl båda att vi egentligen inte varit i form för någon promenad. Så resten av kvällen tog vi det lugnt och kopplade av med eldning och korvgrillning.
Vi började dock frysa ganska tidigt och misstänker att febern hade börjat smyga sig på då man ju brukar hålla sig varm när man sitter vid elden. Till och med myggen hade vaknat och dansade runt oss.
Inne i stugan hade vi eldat upp så det var lite väl varmt men tänkte att det var bra inför morgonen som säkert skulle bli kall.
Sen följde en natt med feber, frossa och svettningar om vartannat. Kunde inte ens nudda varandra utan att det kändes som om man sov strax intill en kamin
Vaknade vid halv tretiden och funderade på om vi skulle försöka oss på att packa och åka hem ifall att vi skulle bli ännu sämre innan morgonen. Men jag tog en alvedon och så småningom somnade vi om. Vaknade vid halv sju igen och skyndade mig upp för att packa medan tabletten fortfarande verkade.
Så det blev en väldigt tidig hemresa och kändes tråkigt att behöva lämna denna underbara plats. När jag gick ut på morgonen för att gå på dass så fick jag en så otroligt skön känsla när jag öppnade dörren och klev ut.
Doften av skogen och ljudet av fågelkvitter tillsammans med känslan av att vara långt ifrån grannars ”ögon” gjorde att jag kände att ”såhär skulle jag alltid vilja bo”!
Britta