Ja tänk att det vände så snabbt! Över en dag, medan jag var och jobbade så försvann eländet och gårdsplanen kom fram :)
Helt otroligt och oväntat!
Tänk vilken skillnad det gör inombords. Man blir så glad och lugn och tillfreds på något vis så fort man tittar ut och ser övervägande grönt,brunt, beige och alla de olika nyanser av ”jordfärger” som finns.
Var ute på gården en stund igår och bara njöt och fotade lite trots städningen som väntade inomhus.
Under den senaste korta ”våren” vi hade för ett par veckor sedan passade jag på att klippa ett av mina videträd, vilket gav en massa fina kvistar med ”videkissar” på. En del av dem har jag använt att dekorera i lite krukor och hinkar med men en knippe står fortfarande kvar i pionstödet som ju är ledigt för tillfället.
Pionen sover nog gott ett tag till hoppas jag men….
…om man tittar noga i mitten på bilden ungefär så ser man en kaxig liten typ som trodde det var dags att vakna redan när första värmen kom.
Nämligen denna tuffa lilla Riddarsporre!
Men eftersom den klarade köldknäppen som kom tillbaka så klarar den nog resten av vårvintern också. Otroliga dessa små växter!
Stoppade lite videkvistar i trälådorna på bron också. Ger lite ”påskkänsla” trots att det nästan är en månad kvar tills dess.
Ovanligt sen påsk i år.
Våran lilla ”solhörna” som äntligen kommit fram igen. Ska nog hinna bli några sköna stunder här mellan alla vårprojekt som börjar snart.
Det här är tyvärr ett av dem…! Vårprojekten alltså!
Rasmus har en päls som är helt vedervärdig när det gäller tovbildning på vårarna. Det går bra under vintern så länge det är kallt och torrt ute men….så fort det blir mildgrader och fuktigt i luften så börjar det tova ihop sig.
Man kan ju tycka att det låter som ett ”lättlöst” problem genom att man håller efter och kammar ut de tovor som blir dagligen….men…då är det nämligen så att lille Rasmus har en förmåga att sticka iväg ut ”på luffen” (Rasmus på luffen ni vet), i några dagar eller till och med veckor och under den tiden hinner det hända en hel del med pälsen.
Så nu är det ”samma visa” som de tidigare 14 åren, (han blir 15 i år), att sitta med en liten nagelsax, pannlampa och glasögon för att klippa mm för mm för att få bort tovorna, eller filtklumparna kan man nog kalla dem, och det är inte alltid han är ”med på det” så att säga så de stunder man får, får man vara väldigt glad över.
Han är i allmänhet en snäll katt men håller man på för länge tröttnar han och säger ifrån på katters vis, och det vet ju alla att då är det bara att sluta.
Har varje vår funderingar på att ta honom till veterinär och få hjälp med att raka bort eländet istället men än så länge har jag klarat det på egen hand. Får väl se hur det går i år? Har fått bort ca en tredjedel tror jag?
”Gårdsvovven” våran var också ute och bevakade omgivningarna och mig när jag gick runt med kameran.
Och emellanåt blev det några ”gnagtag” på benet!
!
Till och med Findus tyckte att vädret var så pass okej så att det passade sig att smyga runt en stund i omgivningarna. Inte för länge dock! Man måste ju vila sig 22 timmar om dygnet också…annars kan man bli ”övertränad”… 
Ha en underbar vårhelg nu!
Britta