Igen…..!
Jo men det visste vi ju egentligen….att detta skulle komma, även om jag förträngde snacket jag hörde om det in i det sista..!
”Till helgen blir det snö igen”…..och …..” det blir kallare och snö i helgen säger dom”…….och….” Det ska visst komma en riktig snöstorm till helgen”…mm…mm…!
”Neeejdå….inte gör de…de heller!” Hävdade jag bestämt….och ”Nejdå, de säger så mycket på SMHI så”…..”inte kommer det någon snö här heller, nej nej, vi klarar oss!”
????
Men jag hade uppenbarligen fel.
Det började ju lite smått igårkväll med någon typ av nederbörd som lät lite som hagel på det hårda plasttaket vi har på brokvisten när jag släppte ut och in katter, men låtsades att det bara var hårt regn som föll….några droppar bara….!?
Sen blåste det ju visserligen ganska kallt också….men… nej…det går nog över inatt..!
Gick och lade oss i tid inför resan till Hälsingland idag då vi hade ett dop att se fram emot, och förträngde fortfarande tankarna på det där vita som hotade…!
Somnade gott med bilden av den underbara barmarken och begynnande våren på näthinnan….!
Ända tills det var dags för det ”nattliga” toabesöket.
Kl tre/halvfyra någon gång…!
En av katterna ville ut….trodde hon….!
Öppnade dörren och kände direkt förändringen utanför. Hela luften… atmosfären liksom luktade, doftade och kändes uppfylld av något kallt och friskt. Trappstegen var inte bruna längre, utan ilsket viiiita, och bara lyste emot mig trots mörkret.
Stängde snabbt dörren igen och hann se i ögonvrån hur katten lyfte på tassarna, skakade på dem och var på väg att ångra sitt beslut om att gå ut.
Gjorde mitt toalettbesök och när jag kommer ut i hallen igen sitter katt nr 2 där och verkar ha samma funderingar som den som redan befann sig på andra sidan ytterdörren.
Tänker för mig själv…eller om jag mumlar, kommer inte ihåg…..”Du kommer nog att ångra dig när du ser hur det ser ut ute!”
Öppnar dörren och in som ett skott kommer katt nr1 som verkar tänka ….”Åh tack och lov att du öppnade igen, fy fan vilket väder!”
Och i samma stund börjar katt nr 2 att backa från sin plats innanför dörren och tänker förmodligen…”Nej usch och fy vilket väder..jag stannar inne…!” samtidigt som han gör en helomvändning.
Själv kröp jag ner i sängen igen men hade otroligt svårt att somna om, vilket jag inte brukar ha.
När vi sen på förmiddagen kom till Hälsingland och satt och drack kaffe hos sambons syster talade hon om att det var fullmåne på gång så då fick jag ju förklaringen på den sömnsvårigheten.
Och nu sitter jag här igen, vid min dator och är så tacksam för mörkret utanför.
Hoppas hoppas på att det blir många plusgrader de närmaste dagarna igen…!
Britta