Ska erkänna att jag i år gått och förträngt det extra mycket. Det har liksom varit så helt underbart ute med barmark och frisk härlig luft så att jag nästan glömt att det inte är så det ska se ut i december. Eller att det i alla fall inte hör till det sk normala,
Var så nöjd i förrgår när jag äntligen lyckats ….eller vi ska jag väl säga…äntligen tagit oss ut och hämtat hem lite smågranar för att göra lite adventsfint utomhus också!
Var ute på gården och pysslade och fixade med något att sätta dem i och dra skarvsladdar kors och tvärs för att få till lite ”ljus ute i mörkret” så att säga. Kände mig så glad och tillfreds med livet på något vis trots det gnälliga tidigare inlägget :)
Det var underbart väder. Vi hade varit ute i skogen en sväng vilket alltid gör att man laddar lite extra energi, och solen lyste alldeles varmgult på den snöfria gården med sina kala äppelträd och eken naturligtvis.
Blev nöjd med resultatet och fick inspiration till att gå in och blogga och lägga upp bilderna jag tagit. Eftersom den stora gröna zinkbaljan jag brukar använda till granarna numer står uppe på brokvisten fylld med tändvedsstickor så fick jag försöka hitta på något annat ”arrangemang, och kom på att jag kunde ta ett lecablock och ställa en blomlåda i pil uppe på. Och det blev faktiskt skapligt tycker jag. Såg lite tomt ut först men tog två stora lyktor och placerade dem bredvid vilket gjorde att det blev ”lite mer” av det hela.
På andra sidan om ingången i planket tryckte jag ner två smågranar i samma hinkar som ljungen stått (utan att ta bort ljungen eftersom de redan frusit fast) och med lite röda band i så blev det också ganska mysigt :)
Vid andra ingången passade en slinga alldeles perfekt i det lilla körsbärsträdet som jag brukar klippa varje vår så att det håller sig litet och knubbigt. Blev bra med lite ljus från det hållet också vilket jag aldrig haft förut.
Plockade lite lingonris också eftersom jag tänkt att binda nytt ris runt det lilla hjärtat jag hade på insidan av porten till planket förra året ….men….tyvärr så försvann själva hjärtformen under tillverkningen :) vet inte hur det gick till men tyckte ändå att det fick duga som en liten krans i alla fall!
Ja…och sen vet vi ju alla hur det gick! Orkar och vill inte ens ha med en bild av eländet! Visar den här mysiga inomhusbilden istället på våran stora fina nyinköpta julstjärna :) tack och lov att det blir mörkt tidigt och att man har det så extra mysigt inne nu när denna evighetslånga oändliga eländiga årstid börjat.
Kung Bore har tydligen ägnat den långa härliga hösten åt att trimma sin ”vinterarmé” och måste väl säga att den här gången lyckades han ordentligt redan på första försöket!
Men hallå där, var har din skidåkaranda tagit vägen sa sambon till mig när jag beklagade mig över snön för…jag vet inte vilken gång i ordningen. Och ja…? vart har den tagit vägen?
Visst ska jag väl erkänna att förra vinterns skidåkning gjorde att jag kunde se lite mer positivt på allt detta vita men…..jag är inte redo för det än….jag har verkligen inte längtat efter vintern och jag kommer verkligen aldrig någonsin att komma så långt så att jag gör det. Den är ju så onödigt fasansfullt låååååååååååååååååååååååååång!
Puh! Okej! Får vara nog med klagan nu, men till och med sambon erkände när han stod och försökte få upp den fastfrusna dörren på sin gamla volvo efter att vi slitit med varsin snöraka i halvmeterhöga drivor , att han höll med mig om att det kanske ändå inte var så himla roligt med vinter. Sommaren är nog ändå bäst , sa han och tittade erkännande på mig 
Och visst är den det….!
Nåja…ha det så bra det går och njut av vintern ni som kan !
Britta